Yvigt broderi av svensk historia

Foto: Karl Melander

Det går att stanna länge vid Arosia, betrakta boken igen och låta texten sjunka in, skriver Karin Skogberg Ankarmo. 

Sofia Lilly Jönsson är kulturjournalist, musikkritiker och recensent med förmågan att knyta samman kultur med religion, politik och historia. Hon har ett skarpt sinne för det personliga, och det är inte för intet som hon vunnit årets Per Beskow-pris för denna bok med motiveringen att hennes text präglas av ”kunskap, oräddhet och omutligt allvar, samt av ett vackert personligt och tillgängligt språk”.

Arosia är det latinska namnet på Västerås. Boken är beställd på initiativ av domkyrkomusikerna i Västerås. Idén har utgått från några viktiga nedslag i kyrkans och stadens historia med anknytning till jämna århundraden tillbakaräknat från 2019, och som alla har med folkbildning att göra.

1619 var året då Johannes Rudbeckius tillträdde som biskop i Västerås. Han grundlade Sveriges första gymnasieskola samt Sveriges första flickskola.

1819 var året då J O Wallin, dåvarande domprost i Västerås, fick se sitt eget skötebarn – den Wallinska psalmboken – tas i bruk. Hans bidrag till den svenska psalmskatten är ovärderligt.

1919 var året när Bror Samuelsson föddes. Bror grundade musikklasserna i Västerås och byggde upp körerna i domkyrkan. Kring dessa personer kretsar boken.

I boken möter vi nutida personer som till exempel domkyrkans konservator med utgångspunkt i att det bästa sättet att bevara något är att bruka det. Vi möter musikerna, körsångarna, musiklärarna och andra som vittnar om domkyrkans musikliv under det senaste seklet. Vi får titta in i repetitionslokalen och följa med på körresa till England, och vi får ta del av den vardag som levs och som har sitt ursprung i händelser från hundratals år tillbaka i tiden.

I viss mån ger den även ett porträtt av författaren själv då vi får följa med i hennes tankar under utforskandet av Västerås och dess historia.

Det ges också en tillbakablick på bildandet av Västerås musikklasser och hur musiklivet utanför kyrkan formats av tiden och människorna i den.

Varvat med nutiden får vi lära känna djäknarna från 1600-talet, biskopsgården, trädgårdar, proban och mycket annat. Allt det som byggts upp, förfallit och återuppstått, allt det som ger tradition och samhörighet – allt binds samman med nutiden och vårt kulturarv. Allt har traderats över en lång tid, även om det kan vara svårt att se. Psalmbokens framväxt liksom kyrkosången ges en självklar plats, och vi får läsa om andra betydande personer som satt sin fot i Västerås kultur- och musikliv genom seklerna.

Arosia – en berättelse om människor och musik i Västerås domkyrka lever verkligen upp till sin titel. Men den är mer än så. Boken är ett yvigt broderi av svensk historia och innehåller personporträtt från och långt utanför domkyrkans inhägnade värld.

I viss mån ger den även ett porträtt av författaren själv då vi får följa med i hennes tankar under utforskandet av Västerås och dess historia. Fylld av årtal, namn, byggnader, händelser och boktitlar liknar jag gärna boken vid en staty från barocken. Det går att stanna länge vid Arosia, betrakta boken igen och låta texten sjunka in.

Stundtals är det svårt att få ihop detaljerna, men genom att gräva djupare så hittas alltid någonting som inte var synligt första gången blicken svepte över sidorna. Tappar man koncentrationen så tappar man också tråden. Men den är inte omöjlig att ta upp igen. Den finns där. Inte för alla, men för den som är villig att se den.

Karin Skogberg Ankarmo

Fakta: Arosia

En berättelse om människor och musik i Västerås domkyrka
Sofia Lilly Jönsson
Gidlunds förlag