Det finns i dag inga krav för blivande präster att läsa religionspsykologi grundutbildningen. Detta riskerar att få förödande effekter på prästernas kunskap i själavård, skriver Jonas Eek.
Prästen och religionspsykologen Cecilia Melder ifrågasätter prästernas utbildning i själavård – eller snarare bristen på densamma. Det finns i dag inga krav för blivande präster att läsa religionspsykologi i sin grundutbildning. Detta riskerar att få förödande effekter på prästernas kunskap i tillämpad religionspsykologi, det vill säga själavård.
Problematiken är dock större än så. Sedan ett antal år finns inga krav för präster att läsa någon religionsbeteendevetenskap alls i sin utbildning. Man kan alltså bli präst utan att ha studerat tro och andlighet utifrån psykologiska, sociologiska och pedagogiska utgångspunkter. Det är både olyckligt och anmärkningsvärt.
Religionsbeteendevetenskap handlar om religionens plats i människors och kulturers liv och utveckling. Den drivs av en nyfikenhet på andlighet, människa och samhälle. Få områden torde vara mer angelägna för Svenska kyrkan i dag än att med beteendevetenskapliga teorier och metoder närma sig religiösa fenomen, erfarenheter och uttryck.
Kunskap om religionsbeteendevetenskap i allmänhet bör alltså öka. I annat fall riskerar Svenska kyrkans omvärldsanalys och samtidskommunikation påminna allt mer om titeln på Cecilia Melders doktorsavhandling från 2011 – den hette Vilsenhetens epidemiologi.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR