Antikvariskt lotteri

Med den statliga ersättningen till kyrkliga kulturminnen är det nästan tvärt-om. Miljonerna finns där. Många församlingar skulle få bara de sökte. Men de avstår.
För krångligt och tidsödande, anser somliga. Vi skulle ändå inget få, tror andra. Resultatet blir att den statliga kyrkoantikvariska ersättningen inte hamnar där den behövs bäst. En rad församlingar går miste om bidrag de har rätt till. En märklig situation i en tid när många församlingar ser över alla kostnader och tvingas till tuffa prioriteringar.

Skillnaderna är också stora mellan olika delar av landet. I vissa län går församlingarna miste om 70 procent av de bidrag de skulle kunnat få, menar Riksrevisionen.
Att stödet finns är en tillgång. Både för Svenska kyrkan och samhället i stort. Därför borde det tas tillvara bättre. Annars urholkas själva idén bakom det.
Uppenbarligen behövs ett större självförtroende hos vissa församlingar. Våga sök pengar! I andra fall kan det behövas stöd och en vänlig knuff i ryggen från stiftet.

Stämmer bilden i Riksrevisionens rapport om hur olika länsstyrelser prioriterar, så behövs också någon form av samsyn på den statliga sidan. Under 2008 uppgår ersättningen till nära 400 miljoner kronor. Då ska fördelningen inte ge känslan av ett lotteri. Behoven är det som ska styra. Inget annat.
DT