Att tala om ”våra kvinnor” och ”våra äldre” är helt olika saker

Jonas Lindberg, gästkrönikör
Har de äldre prioriterats bort under våren? Sveriges kristna råd ventilerar sin oro på DN Debatt. FOTO: PONTUS LUNDAHL/TT

Företrädare för Sveriges kristna råd, däribland ärkebiskop Antje Jackelén, skriver på DN Debatt 23/6 om sin oro över att äldre människor tycks ha bortprioriterats i vården under pandemin, som artiklar i bland annat Dagens Nyheter verkar visa.

De ställer också frågan om hur nära denna praktik har kommit eutanasi, det vill säga dödshjälp. Det är en viktig fråga att ställa och att skicka med till en kommission för att utvärdera statens agerande under pandemin.

Kolumnisten Hanne Kjöller i samma tidning reagerar dock med att associera uttrycket ”våra äldre”, som förekommer en gång i debattartikeln, med ”våra kvinnor”, som ofta används på högerextrema sajter. Därför tackar hon Gud (!) för att hon som icke troende har gått ur Svenska kyrkan.

Logiken i hennes text är inte alldeles uppenbar, men frågan om ”vi och de” är ändå värd att reflektera över. Den som har lärt sig analysera texter, till exempel genom bibelvetenskap, vet nämligen att det är vanskligt att rycka ut enstaka ord utan att se till sammanhanget.

När en högerextrem sida skriver om våra kvinnor är syftet att rikta sig mot dem som saker uppfattas som främlingar och att förminska svenska kvinnors möjlighet att försvara sig själva.

I Sveriges kristna råds debattartikel handlar det om vad vi – det vill säga ett gemensamt ansvarstagande i samhället – har gjort mot de av oss som är äldre och som redan är avlidna eller inte har möjlighet att föra sin egen talan av annan anledning.

Det är två helt olika perspektiv.

Jonas Lindberg

50

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Härnösands stift
Uppsala stift
Stockholms stift
Strängnäs stift
Lunds stift
Linköpings stift
Västerås stift
Västerås stift