Ledare 1

Dags för robot-teologi när nya frågor kräver svar

Susanne Wigorts Yngvesson, gästkrönikör
Foto: Getty

Artificiell intelligens. Snart kommer det att vara svårt att skilja en robot från en människa. Utvecklingen väcker många frågor om existens och identitet. Teologin har inte hittat dit än. Men det borde den göra.

Det är svårt att säga vilken framtid som världen går till mötes. När det handlar om uppfinningsrikedom så är människans förmågor fantastiska. Men moralen utvecklas inte i samma takt som tekniken. Vi är mer eller mindre vana nu, men att människan kan resa i rymden är oerhört. Nu står vi på tröskeln till ett gigantiskt steg: AI och robotsamhället. Forskarna säger att det dröjer länge än innan roboten kan förväxlas med en människa, men vi blir samtidigt alltmer beroende av robotar i arbetslivet, i hemmet och snart med självkörande fordon. Är vi redo för det?

Frågan är inte ny. Redan 1751 drev filosofen Julien Offray de La Mettrie tesen att människan är en maskin. Med den utgångspunkten är skillnaden mellan människa och robot endast en fråga om förmågor. Människan har ingen själ, hävdade han. I vår tid har frågorna rests av få teologer men desto fler science fiction-författare och filosofer. Det har gett upphov till föreställningar om transhumanism, cyborger och hybrider mellan maskiner och människor. I dessa underground-rörelser har existentiella frågor om mening och identitet alltid varit aktuella. Teologin har inte riktigt hittat dit än. Men det borde den göra.

Vem ansvarar för robotens handlingar när olyckor inträffar? Är det tillverkaren av programvaran, ägaren eller användaren?

I AI och robotsamhället är människan utbytbar, särskilt inom arbetslivet. Det behöver inte vara negativt eftersom det finns uppgifter som ingen vill göra om man kan slippa. Samtidigt ska nya åtaganden utföras som kräver stor expertis. Den har långt ifrån alla. Vi har byggt upp stora delar av människans mening kring just lönearbetet, och robotsamhället utmanar den idén. Alla kan inte tillverka robotar (vissa tillverkar sig själva), men alla lever med robotar i allt större omfattning. Vad innebär det moraliskt? Vem ansvarar för robotens handlingar när olyckor inträffar? Är det tillverkaren av programvaran, ägaren eller användaren?

Dessa frågor rymmer också underliggande dimensioner som ligger teologin nära: vad är egentligen en människa? Hur skiljer hon sig från en robot? I Alienfilmerna och tv-serien Westworld är cyborgen eller AI-roboten maskiner som är förutbestämda att agera på specifika sätt. Det visar sig att de till slut blir självprogrammerande, alternativt att det i programvaran finns inlagt ett spår av ”fri vilja”. Robotens val blir en oändlig serie alternativ som blir oförutsebara och okontrollerbara. Människan har skapat en avbild – en imago homo – som tar fram det bästa och sämsta hos oss.

När de La Mettrie hävdade att människan inte har någon själ, att hon är en maskin, så utgick han från att kroppen reagerar spontant på olika saker utan att vi kan styra det, såsom att huden knottrar sig när vi fryser. Men vi kan vända på hans perspektiv och fråga om roboten kan bli som en människa. I moralisk mening kanske även bättre än en människa. Om man teologiskt hävdar att människan är Guds avbild, kan man då se roboten som människans avbild? Betyder det att människor bör relatera till roboten som en medmänniska? Det är inte så långsökt som det låter. Dystopierna om hur människan gör robotar till slavar är oräkneliga. Det är en relevant etisk fråga vad vi gör med maskinerna eftersom de avspeglar vilka vi är. De gör oss moraliskt bättre eller sämre när de lockar fram våra innersta begär och drömmar om vilka vi vill vara.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Från människa till robot eller från robot till människa? Antag att vi skapar en robot som kan programmera sig själv och att varje ny programmering är bättre (vad är förbättringen) än den föregående. Blir inte roboten bättre än "slaven" människan i det perspektivet? Människan blir underordnad roboten det vill säga människan plockar ihop en robot enligt robotens anvisningar. Ett tu tre är människan onödig! Dystert men en framtids hypotes kanske?

Mer inom samma ämne