Den välinformerade tonåringen

Kyrkans Tidning startade 1982 som en sammanslagning av flera olika kyrkliga publikationer med Vår Kyrka i spetsen. Syftet var att skapa en stark och oberoende kraft i den kyrkliga offentligheten. En tidning vid sidan av kyrkans strukturer och hierarkier men mitt i läsekretsen av kyrkans folk – anställda och förtroendevalda. Nyhetsförmedlare, åsiktsarena, och granskare i kritisk solidaritet.

Då – 1982 – stod kyrkan inför stora förändringar och utmaningar – dopet och medlemskapet, kyrka–stat frågan som utretts länge och väl utan att få sin lösning. Ännu tilläts motsättningarna kring kvinnliga präster att definiera bilden av kyrkan för allt för många. Om detta och allt annat som var sant och relevant skrev Kyrkans Tidning varje vecka och förde därmed kyrkans folk framåt mot viktiga avgöranden. Åsikter bröts på ett torg för alla, nyheterna nådde alla som skulle nås.
Samma behov av en samlande offentlighet som upphovsmannen och – när tidningen väl var igång – chefredaktören Sören Ekström såg då, gäller i högsta grad i dag.

Återigen står Svenska kyrkan inför avgörande vägval och en brottning med sin identitet.
Kyrkan krymper, organiseras om, de förtroendevalda blir färre och vi har färre prenumeranter än när vi började. Men vikten av en initierad tidning har bara ökat när kyrkan har professionaliserats med fler anställda i fler och nya yrkesgrupper. Med större ansvar för de förtroendevalda i sammanslagna församlingar och stora pastorat med tunga och komplicerade budgetar, fastighetsbestånd och ansvar för de anställda. Där vill vi vara till hjälp med nyheter och debatt.

Kyrkan prövar ständigt sin teologi och hur den ska verka i samtalet med människor om deras livsfrågor. Vad är det att heta Svenska kyrkan och vilja vara Kristi fria kyrka i ett mångkulturellt land i en globaliserad värld? Med en religionsdialog som utgår från det självförtroende som kunskap ger och som leder till ömsesidig förståelse och respekt. Hur ska man vara medlemskyrka för alla som är ljumma i anden och samtidigt vara vassa teologer, traditionsbärare och profeter för jämlikhet och gemenskap i konkurrensens tidevarv?

Om arbetet med allt detta – och mycket därtill – berättar vi så att erfarenheterna sprids och kommer till nytta i hela landet. Så att diskussionen får näring om allt mellan nedskrivning av präst-lönetillgångarnas aktievärde till nallen George och hans liturgiska kläder (Se veckans bilaga). Det är den offentlighet vi är med och bär. Det är den ni betalar för med prenumerations-avin.

Förra veckans Orvestomätning som mäter tidningars och tidskrifters räckvidd är – som den plägar varje år – ingen munter mässa. Läsningen av stora morgon- och kvällstidningar har på ett år rasat med upp till tio procent. Flera landsortstidningar klarar sig bättre, gratistidningar klarar sig bra. Mätningen visar annonsörerna hur många de når, och det visar alla andra hur många som nås av professionell journalistik, medborgarens viktigaste verktyg för att fatta informerade beslut. Demokratin måste ha många torg att mötas på – en mångfaldig, öppen, oberoende och därför gemensam offentlighet där nyheter och kunskaper samlas och presenteras på ett lättillgängligt sätt. Det gäller även i kyrkan som måste kunna bära sin egen nyhetsförmedling och oberoende press för att ge näring åt samtalet och verksamheten i denna Sveriges i särklass största ideella organisation, betydelsefull i hela landet. Det är och har hela tiden varit Kyrkans Tidnings idé.

På KT:s och Verbums framtidsdagar talade Camilla Ruben, kanslichef i Norrköpings kyrkliga samfällighet, träffande om kyrkan som en tonåring, en fjortonåring först nu på väg att befria sig från statens famn. Hon står där på kalviga ben, lite för ängslig för att riktigt våga ta plats. Men med en livsglädje som finns i den tid i livet då allt är öppet och framtiden ännu inte utstakad och inrutad. Henne gillar vi. Och vi ser gärna att hon läser tidningar – på papper och nät.