Egypten behöver oss – vi behöver Egypten

Redan några veckor efter tsunamin sent i december 2004 kom de första turisterna tillbaka till de drabbade kusterna. Världsopinionen drog först efter andan – var inte detta att osmakligt utnyttja katastrofens offer? Men vilka motiven än var: de återvändande turisterna bidrog till uppbyggnadsarbetet och därmed vägen tillbaka.
Det som hänt i Egypten är av helt annan karaktär. Landet är inte skövlat, men har minst lika starkt behov av att besökarna återvänder. Det går naturligtvis att skylla på osäkerheten kring vilken väg Egypten kommer att gå, och av den anledningen hålla sig borta. Men det smakar bekvämlighet: det passade att komma när diktaturen garanterade säkerheten.

Revolten och demokratisträvandena behöver omvärldens bekräftelse. Och inte bara som deklarationer på statsnivå. I sitt officiella uttalande på måndagen skrev kommissionen att ”EU är berett att hjälpa med alla tillgängliga medel”.
Det är på sitt sätt sympatiskt, men samtidigt enögt.
Nu är tid att stödja Egypten genom att se landet som en tillgång, inte ett föremål för ekonomiskt och ideellt bistånd. Som en partner, inte en bidragstagare.
• Turisterna tillbaka är ett första steg. 2009 reste 153 000 svenskar till Egypten, landet var det tolfte största resmålet bland länder utanför Norden. En stor och brokig näring med många små företagare med mycket små marginaler är beroende av att besökarna kommer tillbaka. Än så länge är resebyråerna i Sverige och UD återhållsamma. Det är för defensivt – tänk om!
• Utökad traditionell handel.
• Samarbeten med den nya generationens kreatörer och innovatörer. Det unga Egypten, med en stor grupp väl utbildade behöver få sina ambitioner bekräftade och sina framtidsdrömmar förklarade möjliga.
• Knyt kontakter med Egypten för att lära. I Europa har demokratin kört fast i ett antal länder. Offensiv har bytts mot förpuppning och i sämsta fall aggressiv utestängning av icke önskvärda enligt en grumlig bild av det nationella. Det som hände på och kring Tahrir-torget, den egyptiska vägen till en störtad diktatur är något för de gamla demokratierna att lära av.

Svenska kyrkan kan det sammanhanget som andra kraftfulla organisationer spela en mer än marginell roll förhållandevis Egypten. Resor och köp, naturligtvis. Men har också att lära av Egyptens kristna, kopterna, om religionsdialog och solidaritet över religionsgränserna.
Egypten har en rejäl chans, som framför allt gynnas av det sätt som revolten genomfördes på, men också av de många åren med fred med Israel, vilket är långt mer än en symbolfråga.

Om omvärlden ställer sig vid sidan av, riskerar Egypten bakslag likt dem som drabbat Ryssland efter Sovjet: stora grupper fick det så mycket sämre att man önskade diktaturen tillbaka.
Alltså: Tillbaka till Egypten – med nyfiket öppna ögon.

Anders Ahlberg

Turism ja – utan murar

Turism är inte av nödvändighet något gott som stöttar den lokala näringen. På många charterresmål blir den sortens turistande som innebär att man aldrig lämnar hotellet allt vanligare. All inclusive är numera ett efterfrågat sätt att tillbringa semestern på, i synnerhet i länder med oro och instabilitet på sina håll. All inclusive innebär att alla måltider äts på hotellet, här finns all dryck man kan önska sig och pengarna går rakt tillbaka till den europeiska hotellnäringen. Samtidigt går lokalbefolkningens restauranger och butiker på knäna.
Turism kan vara ett sätt att stödja Egypten. Ännu viktigare är erfarenhetsutbyten i form av exempelvis lärande och dialog. Vi behöver se Egypten i ljuset av våra demokratier och vi har mycket att lära.
Hur detta ska gå till återstår fortfarande att se. Det står dock klart att om turist­industrin återvänder med ännu högre murar till lokalbefolkning och deras näringsverksamhet har vi inte lärt oss någonting.

Elin Grelsson