I serien Succession lämnar inte Logan Roy över företaget till arvingarna, vilket skapar konflikter. Att se sig som en länk i en kedja, att tjäna i efterföljd är en annan succession. Foto: HBO
En av de mer omtalade serierna på senare tid är amerikanska Succession. Jag har ännu inte hunnit se den. Men det känns nästan som att man har följt den.
Den amerikanska dramaserien Succession (HBO) som hade premiär 2018 har blivit en hyllad snackis och vunnit tretton Emmys.
Handlingen kretsar kring ett medieimperium som ägs av familjen Roy. Patriarken Logan planerar att pensionera sig, men ändrar sig. Följden blir ränksmideri och komplotter bland hans barn och arvtagare.
Absolut sista episoden av serien sändes förra måndagen. Det kändes därför som en händelse att samma dag (29/5) på Twitter publicerades en helt annan bild av vad succession också kan vara.
På Sigtunastiftelsen lunchade fyra före detta ärkebiskopar – Gunnar Weman, KG Hammar, Anders Wejryd och Antje Jackelén – med nuvarande Martin Modéus. På Twitter skrev Modéus: ”Så fint att få dela upplevelser utifrån ett gemensamt uppdrag. Det fanns mycket att samtala om och jag fick många goda medskick utifrån många års erfarenhet”.
I år är det trettio år sedan Gunnar Weman tillträdde som ärkebiskop. Bilden med honom och hans efterträdare visar vad succession också vara: en obruten kedja av insikter och erfarenheter, någon att lära av och ta spjärn emot.
Ytterst är vi alla insatta i en sådan kedja. Inte bara ärkebiskopar. I dopet dras vi in i kyrkans succession. Att bli en länk i en lång kedja. Att vara en i raden. Att tjäna i någons efterföljd. Och att inse att, för ett ögonblick, vilar stafettpinnen i min egen hand för att sedan ges vidare till någon annan.
På söndag är temat i kyrkan Vårt dop. Överskriften kunde lika gärna varit Succession.
Jonas Eek
LÄGG TILL NY KOMMENTAR