Förfallna kyrkor fattigdomsbevis

När skymningen faller samlas journalister, politiker och lobbyister vid de populäraste vattenhålen runt Donners plats mitt i stan. Då räcker borden inte till och sorlet är närmast öronbedövande.Kontrasten är närmast total mot stillheten i Visbys domkyrka Sankta Maria. Där förs ett lågmält samtal varje kväll om politik och livsfrågor med den partiledare som hållit dagens stora tal i Almedalen. I söndags var Vänsterns Lars Ohly på plats, i tisdags kväll fick Folkpartiets Erik Ullenhag vara stand in för sin partiledare.
ger en känsla av närmast overkligt lugn. Klivet in genom kyrkporten är som att plötsligt befinna sig i stormens öga. Det är också Nikodemuskvällarnas största styrka. Själva tempoväxlingen, från en intensiv ideologisk marknad på högsta volym till en stunds lågmäld eftertanke.Sedan är samtalandets konst svår. Utfrågarna, prästen Mikael Mogren och Svenska kyrkans kultursekreterare Lisbeth Gustafsson, får inget gratis. Ömsom blir det vin, ömsom vatten.
glimmar det till på allvar vid några få tillfällen. Men de känns desto angelägnare.– Religionsfrihet är i grunden frihet till religion. Inte bara frihet från religion, betonar Erik Ullenhag. Han utgår också från att staten och Svenska kyrkan ska hitta en överenskommelse som i längden ska rädda kyrkobyggnaderna.– Ett landskap där kyrkorna förfaller är ett fattigdomsbevis.Visby kunde inte vara en tydligare illustration. Ruiner må vara vackra. Men det pulserar inget liv i dem.