Förlorad status men starkare ställning

För Svenska kyrkan är det goda nyheter. De som är med i Svenska kyrkan vill vara kvar. Det finns inte längre något uppdämt behov av att lämna, ingen flodvåg av utträden som lurar runt hörnet.Alla medlemmar är förvisso inte flitiga gudstjänstbesökare. Men de möten man har med Svenska kyrkan är positiva. Oavsett om det gäller dop, bröllop eller andra tillfällen.
kan låta som självklarheter. Eller möjligen positivt önsketänkande. Men i grunden handlar det om en kyrka där anställda och ideella gör ett gott arbete. Där engagemang och träget slit ger resultat.
att frågor om tro och religion ”ligger i tiden”. Inte som en modefluga, utan snarare som en självklar del av livet för allt fler. Utan så stora åthävor.Ingenting tyder på att intresset är ytligt eller övergående. Tvärt­om. En indikation är den årliga undersökningen som United minds gör kring vad svenskar anser ger status. I år fanns svarsalternativet att ”ha en klar och tydlig livsåskådning” med för första gången. Den åkte rakt upp i toppen och hamnade på en åttonde plats.
i kyrkans aktiviteter ingen status (vilken kyrka som åsyftas anges inte i frågan). Att gå i kyrkan varje söndag hamnar på samma nivå som att vara omskriven i kändispressen. Engagemang i kyrkans verksamhet ger inte heller många statuspoäng. Det ligger i nivå med att ha en fulltecknad almanacka eller välbesökt blogg. Inget av detta imponerar i dag.
vara oroad över sin förlorade status? Nej. Det är snarast befriande. Relationen till kyrkan bygger på något helt annat. Där förtroende, tillit och goda erfarenheter är helt avgörande.Det betyder inte att Svenska kyrkan saknar utmaningar. Dit hör att nå de unga, där fler än tidigare har en svagare eller obefintlig koppling till kyrkan. Att behålla dem som redan är med i kyrkan är en sak. Att nå dem som aldrig hittat vägen dit är betydligt tuffare.Till det kommer tendensen att ju mer folk tjänar, desto större risk att de lämnar Svenska kyrkan. Till viss del är det ett lyxproblem. Den som tjänar mer har rimligen ett större utrymme i plånboken för den här typen av utgifter. Och de är färre ju högre lön vi talar om.
borde fundera på ett tak eller att avgiften planar ut efter en viss nivå. Även om det är tilltalande att alla betalar efter förmåga. Men avgiften måste också upplevas som rimlig av den som ska betala. Den pedagogiska uppgiften har kyrkan uppenbarligen inte löst än.