Ledare

Förödande kortsynt när bara nuet gäller

De som åkt en riktigt bra berg- ochdalbana vet hur det känns. Först detlångsamma segandet uppför första backen, ett kort ögonblick på toppenoch sedan den hisnande känslan av fritt fall. För att sedan slungasuppåt igen.

Detta är en ledare i Kyrkans tidning. Ledarsidan är oberoende och partipolitiskt obunden.

Den senaste tiden har världens börser påmint om detta. Efter åratal av uppgång har följt några veckor av närmast fritt fallande kurser. Och så en tvärvändning uppåt i måndags.Hur det ser ut efter nästa backe är det ingen som vet.Till skillnad från i nöjesparkens berg- ochdalbana finns ingen fastlagd räls. Inga säkerhetsbälten och ingen garanti när världens börser faller och stiger. Ingen konstruktör som räknat ut hur man upplever maximal kän­sla utan någon som helst risk.Dessutom, den som ser sitt sparkapital halveras känner knappast någon skräckblandad förtjusning. Snarare en krypande känsla av maktlöshet. I dagsläget vet ingen hur mycket pengar som förlorats. Först när världens börser stabiliserat sig vet vi. Om ens då.Däremot kan nästa kuvert från banken eller pensionssparandet vara årets rysare. För den som satsat på aktier i någon form.
om orsakerna till krisen. Det har talats om girighet. Vilket säkert är en del av förklaringen. Men lika viktigt är kortsiktigheten. Kortsiktighet och brist på ansvar för det som kommer sedan. Morgondagen får ta hand om sina egna problem. Men nu är den här. Gårdagens morgondag där vi får städa upp tillsammans.För amerikanska tvåbarnsmamman Lea Tingley i North Carolina är detta bister vardag. Hon berättar (Dagens Nyheter 14 oktober) om hur hon och hennes man lockades att köpa sitt första hus för runt en miljon kronor. Ingen berättade att kostnaden för lånen skulle stiga kraftigt varje år. Nu sitter de fast. Efter sju år har skulden bara vuxit, medan husets värde sjunkit till nära en tredjedel av vad de betalade.Möjligen borde Lea och hennes man läst på bättre. Men de som sålde och gav lånen borde definitivt vetat bättre. Om de tänkt längre än att bara få affären i hamn. Samma sak gäller dem som packat om lånen, och sålt dem vidare. Det som gjorde att låne-krisen spred sig som fallande dominobrickor.
är inget givet. Inget vi måste leva med. Vi kan som samhälle välja om vi premierar kortsiktighet eller långsiktighet. Vi gör massor av sådana val varja dag utan att alltid tänka på dem. Spela basket eller göra läxorna? Resa eller spara till eget boende? Vara bekväm och ta bilen eller tänka mer på miljön? Listan kan göras lång. Bank- och finansvärlden har samma möjlighet att göra val. Vi som bankkunder kan också göra val. Men det är svårt att genomskåda system som inte ens bankcheferna har koll på. Därför behövs en samhällsanda som inte bara premierar det kortsiktiga. Utan även lämnar utrymme för långsiktighet och uthållighet.
projekt desto viktigare att ha perspektiv som ser längre bort än nästa kvartalsrapport. De flesta privatpersoner som sparar eller lånar, till exempel till sitt boende, gör det nästan alltid i ett längre tidsperspektiv. Därför blir det lätt absurt när delar av banksystemet blir så kortsynt att det snubblar på sina egna fötter. Det är också nyttigt med perspektiv. Bankkrisen har gett krigsrubriker. Den har hotat det finansiella systemet. Många har förvisso drabbats hårt. Men de flesta av oss är ljusår från de konsekvenser som de senaste årens skenande matpriser medfört för fattiga runtom i världen. Långt före bankkrisen. Där familjer fått dra ner på det allra nödvändigaste eller drygat ut maten med djurfoder för att den ska räcka.

,