Församlings­pedagoger spelar avgörande roll

Svenska kyrkan står inför sin mest omfattande utbildningsreform, kanske sedan 1600-talet. Framför allt står vi i en period av möjligheter. En avgörande roll inför framtiden spelar församlingspedagogerna. Min vision är en delande, bedjande och lär-ande församling där pedagogisk kompetens kan göra skillnad. Om det blir så hänger som alltid på många faktorer. Det beror också på individer med namn och adress. Det behövs att pedagogerna kliver fram.

I en framtid präglad av nya utbildningsreformen framträder diakoner som inte är ensamt dia-konala i församlingen. De analyserar förutsättningar och behov i trakten. Diakonerna har avgörande samhällskontakter och de organiserar verksamheter. Musikerna utvecklar församlingens kristna liv med hjälp av musiken. Det medför ett nära samarbete med de andra ansvarsprofilerna i församlingen och en öppenhet för olika typer av musik. I de allt tydligare profilerna framträder prästerna som ständigt uppdaterade på källskrifterna och akademiskt relevanta ideologibärare.
Hur blir det då med församlingspedagogerna? Behövs de?

Svenska kyrkan skulle ha behövt sina församlingspedagoger redan 1919 när folkskolan upphörde att ge konfessionell dopundervisning. 1962 var behovet akut. Då försvann kristendomsundervisningen ur skollagen.
Det var ett udda beslut om man jämför med Västtyskland, där kristendomsämnet fortfarande står starkt och där det i flera förbundsstater sköts av religionens egna företrädare med grundskolan som ram. I Östtyskland däremot försvann kristendomsämnet under trycket från Stalins Sovjet. Konfirmandstatistik och med­lems­tal sjönk som en sten. Den lutherska kyrkans motdrag i DDR var pedagogik. Gedigna utbildningar inrättades för församlingspedagoger. Pedagogiken blev en överlevnadsfaktor för kyrkan i en diktatur.

I vissa församlingar har jag mött en kultur där det verkar som att man får finnas så länge man levererar: Tvärtemot evangeliet så är det ofta prestationerna som räknas i statistik och lönesamtal. Vilken plats får då den gemensamma, förutsättningslösa reflektionen? Hur ber vi tillsammans? När sker våra bibelstudier?

En förändring för församlingspedagogerna är att det kommer att krävas lärarexamen eller komplettering av genomgången utbildning. Det är en markering av hur centralt det är med utbildning i kunskapssamhället. Det behövs faktagrund, även i den kristna tron.

Fakta kan ha låg status i ett samhälle där varje medborgare kan bära världens största bibliotek i fickan. Men hur var egentligen Rakel släkt med Rebecka och vad kan vi lära oss av Paulus tal till athenarna? Fakta kan ge självförtroende till både analys och samverkan.

Samtidigt är kyrkan ingen skola. Det är inte klassrummets bänkar i räta led som är idealet, utan en delande, bedjande och lärande församling. En förutsättning är att församlingspedagoger älskar barn och unga, åker på läger och har sin verksamhet på kvällar och helger när andra är lediga. De lever församlingsliv tillsammans med församlingsbor som kämpar med sina nationella prov, gillar att bränna däck med en a-traktor, eller helst av allt vill få en biljett till nästa idol-gala.

Den kristna församlingen ska vara lika delande, bedjande och lärande som den kristna livsstilen. Därför behöver församlingen pedagogik som visar sig i planering och genomförande. Det betyder att arbetsledare och förtroendevalda har modet att släppa fram de som är progressiva och kan organisera. Det förut­sätter individer som har visio­ner om kyrkan och kompetens att genomföra det de vill, alltså församlingspedagoger.
Därför församlingspedagoger: Kliv fram!