Förtroende är ett skört kapital

Vi får inte reda på varför, men det kostar en ekonomiskt trängd organisation 9,1 miljoner. Och de som tillhör Växjö stift får betala 5,2 miljoner för forskning som förre biskopen Thidevall ska göra fram till 2014. Det är mycket pengar. Kyrkans tidning har granskat personalpolitiken i Uppsala, men förklaringarna från ledningen uteblir.
Förra året betalade jag och min man drygt 6 000 kronor i kyrkoavgift. Det är inga småpengar. Jag som är någorlunda insatt i Svenska kyrkans sammanhang förstår att slantarna inte omsätts direkt i avgångsvederlag, men vet familjen Karlsson i Vetlanda det?

För de allra flesta är 14,3 miljoner mycket pengar fördelat på fyra personer. Då tänker man: vad hade kunnat göras för den summan i stället? Kyrkorna gör många viktiga insatser runt om i landet – för asylsökande, äldre, sjuka, ensamma. Men detta är osynligt i medierna.
Fram träder i stället en byråkratisk koloss där pengar rinner som vatten ur ett såll. Och det är inte bara våra pengar som försvinner. En bit av förtroendet följer med. Och förtroende är ett skört kapital.

Efter denna dyrbara historia behöver kyrkostyrelsen och den ledning som är kvar i Kyrkans hus motivera och i handling visa att den behövs. Ni behöver bli synliga i opinionsbildningen som en konstruktiv kraft. Sluta ducka i kulisserna.

Susanne Wigorts Yngvesson