Gör Svenska kyrkan rätt klimatsatsningar?

Susanne Wigorts Yngvesson, gästkrönikör
Foto: KevinHyde/Getty

Det finns all anledning att följa Gretas råd och lyssna på forskarna. Men då kan Svenska kyrkan bli tvungen att ompröva gamla sanningar och slakta heliga kor.

I veckan äger FN:s stora klimatmöte i Madrid rum. Greta Thunberg är på plats efter en händelserik höst när Greta-effekten nådde sin hittills högsta peak den 27 september som var dagen för den stora klimatstrejken. Enbart i Stockholm beräknas nästan 60 000 unga och vuxna ha demonstrerat. I världen var det runt sex miljoner.

Det finns en uppriktig energi för klimatfrågor som alla med kunskap och makt bör ta till vara. Viss del av energin kommer ur rädslor kopplade till hot som mänskligheten och allt levande står inför. På Svenska kyrkans nationella hemsida understryks att vi som lever nu är ”den sista [generationen] som kan agera i tid mot klimatförändringar”.

Det är en sanning med modifikation eftersom klimatförändringar sker kontinuerligt, oavsett människor. Men de negativa avtryck som människor ger har eskalerat och verkar nästan oöverstigliga, enligt forskare. Om inget görs är livet på jorden snart slut, åtminstone för varelser som homo sapiens.

Hotet är också ett av skälen till att FN tog initiativ till Agenda 2030, ett måldokument som även Svenska kyrkan stödjer aktivt. Visionerna förväntas FN:s medlemsstater implementera så att verklig förändring kan komma till stånd. I grunden är detta bra. Hur ska vi annars lösa globala utmaningar? Men – det finns alltid ett men. Hur görs det på bästa sätt?

Många av oss har en god vilja men ytterst få har verklig kunskap.

Dagens Nyheter har i en serie ambitiösa artiklar under oktober granskat system för klimatfrågor. Det visar sig att Sverige är ett av de största givarländerna till FN:s klimatkompensationsplattform (CDM). Det är väl bra? Nej, tyvärr inte.

Myndigheter har kompenserat för 18,4 miljoner kronor till ett system som ifrågasätts trots att projekten som pengarna går till är FN-certifierade. Myndigheterna kommer att upphöra med detta inom kort, eftersom miljöforskare underkänner metoden som används.

Endast två procent av projekten anses ha hög sannolikhet för att ge verkliga klimatförbättringar. FN är alltså ingen garanti för att pengar används effektivt. Problemet är i första hand inte pengarna utan tidsförlusten i ett akut klimatläge. FN har alltså med sitt renommé godkänt det som miljöforskare dömer ut som ”luftslott”.

Frågan till Svenska kyrkan är nu hur man följer upp kritiken mot vissa program för klimatkompensation. Sedan 2018 har kyrkostyrelsen ett uppdrag att ta fram en klimatstrategi som ska vara nationellt täckande och färdig 2019. Gott så, men hur synas organisationer som FN från Svenska kyrkans sida? Eller ger satsningarna enligt Fairtrade Climate Standard de effekter som behövs?

Om utgångspunkten är att vi som lever nu är den sista generationen som kan åtgärda klimathotet, har vi inte tid med några misstag. Många av oss har en god vilja i dessa frågor men ytterst få har verklig kunskap om hur det ska gå till.

Det bästa är väl att göra som Greta säger: lyssna på forskarna. Men om det skulle visa sig att Fossilfritt Sverige, Fairtrade eller FN-initiativet PRI inte lever upp till måttstocken för reell effekt – är Svenska kyrkan då beredd att slakta några heliga kor likt de myndigheter som nu omvärderar plattformar för klimatkompensation?

Susanne Wigorts Yngvesson
Teolog och professor i etik vid Enskilda högskolan i Stockholm
Hon har bland annat intresserat sig för frågor om övervakning, medieetik och samvetsfrihet.