Prästerna i Danmark erkänner att de låtit AI gå för långt

Min sjuttonåriga systerdotter hade skrivit ett tal. Hon skulle framföra det på en svenskalektion och fick näst högsta betyg för sin ansträngning. Hon var nöjd. 

Tills hon fick höra att hennes klasskompis hade fått samma vitsord. Hon är inte den missunnsamma typen. Problemet var bara det att alla i klassen kunde höra att klasskompisens tal inte var någon produkt av människors arbete och jordens frukter.

För det vana örat, det vill säga inte gymnasielärarens, var det solklart att författaren hette ChatGpt, gratisversionen. Open AI:s verktyg har en särskild takt och ton som går att känna igen för den som valt att leka med i de senaste årens AI-utveckling.

I Danmark har prästerna numera möjlighet att låta AI göra delar av sitt jobb, med uppmuntran från fackförbundet för präster, Prästföreningen. 

Den har tagit fram ett verktyg baserat på tre AI-modeller (Claude 3.5, GPT 4o och Gemini 2.0 pro) som är tränats att vara en evangelisk-luthersk teolog – redo att bistå präster.

Många ser värdet hos en teologisk assistent som är matad med söndagens teman och texter. Den kan ge en kvick och lärd skjuts i skrivandet. Ett bollplank, som det så ofta heter. Men verktyget Prästhjälparen har väckt kritik. 

Prästernas chatt-bot har presenterats som någon som inte bara kan hjälpa till med utan rentav skriva predikningar, vigseltal och griftetal. 

I det 29-sidiga dokumentet "Vägledning: så använder du Prästföreningens Predikohjälpare" ges bland annat ett exempel på hur AI:n kan skriva en predikan för Pingstdagen. Det enda prästen behöver göra är att be, och då inte till Gud utan till botten: 

”Kan du hjälpa mig med en predikan till gudstjänsten på Pingstdagen. Predikan ska vara 1 200 ord.”

Sagt och gjort. I dokumentet som vill lära präster att sluta skriva själva följer en hel predikan. Den är både lag och evangelium. Den är både bibliskt förankrad och här och nu. 

Eller med  bottens ord: Andens utgjutelse inte bara är en historisk minnesdag utan en levande verklighet.

Prästföreningen backar något efter debatten om hur deras verktyg marknadsförts, och säger till danska DR att ett större fokus borde ha legat på hur själva processen med hjälp av AI kan gynna prästens arbete. Att det viktiga är samtalet som går att föra med botten – inte att den kan leverera resultat.

Men medan bottar som de danska prästernas nya verktyg blir bättre på att skriva så att bibelordet både berör och utmanar blir prästens person ännu viktigare. Den som går till kyrkan kommer snart att kunna prompta fram en lika bra – krasst nog –ofta rentav bättre predikan än den som framförs från predikstolen. 

För ordet är inte någon bristvara idag. 

Det är däremot trovärdigheten och äkta karisma. 

Förkunnelsen är inte varje prästs främsta gåva men den som frestas att låta AI skriva sina predikningar spelar ett högt spel. Med kyrkans så viktiga patos som insats.

I en tid där tekniken kan låta som om den hade en gudsrelation behövs andliga ledare som vigt sitt liv åt densamma. Det märks ju när en präst inte bara läst, utan levt med texterna. Och det är inget nytt. 

Den artificiella intelligensen må vara snabb och smart, men den är inte magisk. 

Det är ingen större skillnad på att låta AI skriva en predikan och att sno sin förkunnelse från en bok med färdiga predikningar. Att kunna inspireras utan att plagiera är ingen oviktig urskillningsförmåga för den som ägnar sig åt att skriva.

Jag var en gång med om att en präst läste innantill från en av, råkade jag veta, Bo Branders böcker utan att tillkännage upphovsmannen. Predikan var fin men den gjorde lite med rummet. Den var helt enkelt inte hennes och på så sätt inte sann. 

Jag vågar till och med påstå att det märks när förkunnaren inte bemödar sig att utöka sin egen postilla utöver de tre årgångarna. En predikan som skrevs för tre år sedan låter inte sällan redan gjord. Sådana knep kanske går att komma undan med. Men det borde tillhöra en prästs integritet att predika som om han eller hon inte gjorde det. 

Själv använder jag AI-verktyg för korrekturläsning, ibland som hjälp med rubriksättning och oftare för att få en första överblick över större textmassor som utredningar och protokoll. 

Läsaren ska däremot kunna vara trygg i att jag läser, tänker och skriver själv innan jag uttalar mig. 

Det samma förväntar jag mig av min präst. 

Fanny Willman, ledarskribent