Ledare

Inte bara en skröna

”Det går till så om man ska vara krass”. Orden fälls av enkyrkogårdsarbetare på Vännäs kyrkogård i tv-programmet Uppdraggranskning.

Detta är en ledare i Kyrkans tidning. Ledarsidan är oberoende och partipolitiskt obunden.

Reportern har precis konstaterat att den vita kistan som nyss sänktes ned nu är trasig. Efter att traktorns skopa har varit nere i graven.Församlingens nuvarande kyrkoherde Maria Lundgren bekräftar att ibland kanske det kan gå till så här.”Ja, inte så att vi alltid börjar med att trycka ner kistlocket. Utan vanligtvis så lägger man ett tunt lager jord. Men jag vet inte om jag tycker att det gör så stor skillnad faktiskt”. Senare i programmet hävdar hon att det är en engångsföreteelse.
kyrkoherde, Örjan Aronsson, berättar att han på sin tid fick höra av en sommararbetare att man tryckte sönder kistorna med maskiner i samband med gravsättning. Han tog då kontakt med förste vakt­mästaren och fick försäkringar att något sådant inte förekom. När Örjan Andersson nu ser Uppdrag gransknings inslag faller han i gråt.” Jag blir nästan illamående...” förklarar han och fortsätter:”Och när jag tänker på vår egen anhöriga som är begravd där på kyrkogården så förstår jag att det förstås har gått till på samma sätt.”
Uppdrag gran­skning har fått medial uppmärksamhet redan i förväg. Händelsen i Vännäs är polisanmäld. Problemet är att så många sakkunniga avfärdat alla liknande berättelser som skrönor och myter. Därför att de inte trott att det vara möjligt. Samma sak visar den enkät som Kyrkans Tidning ställt till landets kyrkogårdschefer. Visst händer det att kistor går sönder, berättar de. Men det sker inte avsiktligt.Bilderna från Vännäs och de goda råd som Uppdrag granskning får när de ringer runt till andra kyrkogårdar antyder något annat. Från flera håll får de kreativa tips om hur kistan kan fås att falla samman med hjälp av grävskopa eller vatten.
men det är klart att vi går ju inte till torgs med det, så att säga”, förklarar en man i Östergötland.Förhoppningsvis är de ställen där detta sker ytterst få. Men enbart misstanken att de berättelser som fram tills nu avfärdats som skrönor inte helt saknar grund är allvarligt nog. Om det överhuvudtaget förekommer är det helt oacceptabelt. Dessutom går det alldeles utmärkt att göra som Peter Lundberg i Hortlax visar när han och en kollega fyller igen en grav för hand och packar jorden. Utan att kistlocket rasar in.

,