Julens berättelse rymmer erfarenheten av att det mitt i livet finns något mer.
Inför den stora förkunnelsemöjlighet som julen är: låt förberedelserna ta tid, låt teologin ta plats och kliv fram med dig själv.
”Visst kan man fira jul med Kalle Anka men inte dö med Kalle Anka.” Det var i en intervju för flera år sedan som Caroline Krook levererade detta klassiska citat. Det rymmer en sanning som behöver påtalas varje jul. Det är inget fel på Kalle Anka, men det räcker inte hela vägen.
Julen har en annan huvudperson som erbjuder något mer. Något mer än Musse, maten och myset. Något mer än stressen, spriten och stridigheterna. Julens berättelse rymmer erfarenheten av att det mitt i livet finns något mer. Något mer, som gör att ”vi kan orka leva och våga dö” som den nyligen bortgångne teologen Per Erik Persson uttryckte den kristna trons gåva.
Gud möter oss inte i princip, utan faktiskt i kött och blod.
Detta något mer syftar på något bortom sinnen och empiri, något gränsöverskridande. På teologins språk kallas det för transcendens. Julens gränsöverskridande budskap är att himlen faktiskt landar på jorden i krubban. Det som varit bortom kommer i Jesusbarnet alldeles nära. Och det får en betydelse för en människas liv och död. Guds inkarnation stryker under trons konkretion: Gud möter oss inte i princip, utan faktiskt i kött och blod.
Ingen ska påstå att det är enkelt att kommunicera julens något mer. Likafullt är det just det som är kyrkans uppdrag. Så här i slutet av året kan det därför finnas anledning att knyta an till det här årets allra första ledartext i KT, där frågan ställdes hur det står till med kyrkans förkunnelse (1/2019). Baserat på diverse spaningar formulerades tre nyårslöften inför predikoåret 2019: att låta förberedelserna ta tid, att låta teologin ta plats och att kliva fram med sig själv.
De råden gäller fortsatt inför den stora förkunnelsemöjlighet som julen är. Allt för att i predikan översätta glappet mellan kyrkans språk och människors erfarenheter. Då kan förkunnelsen också bli den där bron över 2 000 år; från ett betlehemskt där till ett svenskt här; från ett då ”vid den tiden” till ett nu i vår egen tid. Julens evangelium överskrider gränser mellan himmel och jord och i rum och tid, så att människor inte bara ska orka leva utan också våga dö.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR