Kyrkan ska vara med i Pridefestivalen

Varför är det då bland oss som dömandet, fördömandet och till och med det oresonliga hatet växer, ytterst bort till Anders Behring Breivik och hans gelikar som är beredda att ta till dödande våld. Är det för att tillvaron är olidligt lätt? Eller att det är för en gnagande oro att någon gång behöva gå ut genom dörren och få räkna med lite sämre lön, lite svårare att få jobb, större risk att få sneda blickar eller glåpord, större risk att få stå kvar utanför – allt det där som ”de andra” får räkna med?

Vi kan diskutera när Kyrkan annekterades och blev normalitetens kyrkor. Men att Kristus välkomnade de minsta är ett axiom. Alla ska vara med, det är målet med missionsbefallningen, för att vi alla på något sätt tillhör de minsta. Med den insikten fungerar också Kyrkan och i förlängningen kyrkorna.