Lägg tidningen åt sidan!

Svenska kyrkan har inga dödssynder, men det har svenska folket. Nummer ett på listan: att inte ha koll. När Gunde Svan förvånat sa ”oj då, har det varit jordbävning på Haiti”, sattes han omedelbart i den mediala stup-stocken för allmän bespottning och begabbelse. Fy skam!
För koll ska man ha. Man ska veta vad som händer, vilka namn som är aktuella just nu, vilka åsikter som är de rätta just för tillfället. Då är man en lyckad människa och en tillräknelig samhällsmedborgare.

För att alla ska kunna skaffa sig koll har vi medier. Vi har tidningar, radio, tv, datorer och smarta mobiler. På nätet finns också de snabbt växande sociala medierna – framför allt Facebook och Twitter – med möjlighet till dygnetrunt-kommunikation med vänner och okända. De sociala medierna öppnar fantastiska möjligheter, inte minst för kyrkan. Det har vi diskuterat i en tidigare ledare. Men för privatpersonen finns en baksida: kravet att ständigt synas och vara aktiv. Visa att man hänger med. Göra tydligt att jag har koll, har du?

Det är med media som med mat. Det är bra, viktigt och nödvändigt men går lätt till överdrift. Därför är det på det här området som Svenska kyrkan kan göra en insats för nutidssvensken i fastetiden. Våga uppmana till mediefasta, förslagsvis de två sista veckorna före påsk! Skriv inte bara på era hemsidor om fastan i allmänna ordalag och räkna upp alla de olika saker man kan avstå ifrån om man vill. Var offensiva i stället för defensiva. Framhåll mediefastan som ett alternativ många av oss väljer därför att det är där vår tid har sin största utmaning. Bjud in alla att vara med!
En kyrka som uppmuntrar till mediefasta landar rätt i människors vardag, blir angelägen och berör. En mediefasta visar att idén med försakelse inte är överspelad utan uppgraderad. Med tanke på hur hårt bombarderade svenskarna är av intryck från medier dagligen, är det möjligt att vi aldrig har behövt fastan mer än nu.

Fastan handlar om att avstå, inte från något som nödvändigtvis är skadligt. Utan just därför att det tar så mycket av vår tid och vårt fokus att det tränger ut annat viktigt. Att bara lägga av med att surfa och läsa bloggar och Facebook under en tid skulle skapa en ny rymd i många människors liv. Ett rum för eftertanke, som det brukar heta i kyrkliga sammanhang. Plats för stillhet och allvar – de största bristvarorna av alla. Och även där har ju församlingarna mycket att bidra med.

Att som tidningsföretag gå ut och förespråka mediefasta är förstås att skjuta sig själv i foten. Men det självspäkande har ju en gång hört fastetiden till. Och om ni lägger undan Kyrkans Tidning i några veckor så föreslår vi att ni sparar och läser sen.

Brita Häll

Rekyl: Klarar mig inte utan medier

Nej, nej, Brita Häll. Tvinga mig inte att mediefasta. Det bär emot hela min självbild som medieholic. Mitt beroende är svårt och kan framkalla svår abstinens. Jag måste få en sil nyheter varje dag. Åsikter och tyckanden om politik och makt är som en drog i mina vener. På morgonen är det sådant som får igång mig. Inget får mig att vakna såsom ett idiotiskt argument på morgonekot eller en vansinnig ledare i Dagens Nyheter.

Brita, du skriver att det är med medier som med mat. Det stämmer inte. Jag klarar mig någorlunda utan mat, även om omgivningen anser att jag blir folkilsk. Men utan nyheter och mediepuls blir jag en kompass utan karta. Jag kan peka åt vilket håll som helst men jag vet inte hur samhällsterrängen ser ut. Visst, jag är kritisk och negativ mot journalistik ibland, men det betyder inte att jag klarar mig utan.

Vi får nog sansa oss med förslaget om mediefasta. Jag tror inte, som du Brita, att kyrkor som uppmuntrar till mediefasta landar rätt. Tänk exempelvis om
ärkebiskop Wejryd blir uppringd av en journalist för att kommentera händelserna i Japan. Reportern: ”Vad har du för synpunkter på kris- och katastrofberedskapen i Japan?”. Ärkebiskopen: ”Kan du återkomma efter påsk? Jag mediefastar.”

Du ser, det blir pinsamt. Naturkatastrofer och utspel från Sverigedemokrater tar inte hänsyn till fastan. Kyrkor och medier ska inte skjuta sig själva i foten. De ska starta fyrverkerier och väcka opinioner. Den som har skjutit sig själv i foten riskerar att bli halt även på andra sidan påsk.

Susanne Wigorts Yngvesson