Låt nya världar öppna sig!

Stiftelsen Bergets vision 34 lyder till exempel så här: ”… den Svenska kyrkans vägval har fört längre bort från det som är gemensamt kristet.” Det är inte svårt att tänka sig några vägval som kanske mera iögonfallande än andra: beslutet om att ha en vigningstjänst som är öppen för både kvinnor och män i sin tjänst till kyrkan och beslutet om samkönade vigslar. Men vad är ”gemensamt kristet”? Hur avgörs det?
säger att gemensamt kristet är det som ”trotts av alla alltid och överallt”. Med en statisk traditionssyn kan då inte nya hållningar bli till. Med en mera dynamisk traditionssyn kan nya världar öppna sig.
trott att tjänsterna i kyrkan är till för att tjäna människor i Evangeliets tjänst. Att de nu kan utföras av både kvinnor och män ändrar inte på det som trotts av alla alltid och överallt. Men alla har inte alltid och överallt sett de rika möjligheter som ligger i att Skapelsens jämlikhet återupprättas i Skapelsens frälsning. Alla har inte alltid och överallt trott att kvinnor är utestängda från kyrkans vigningstjänst. Bibeltexterna avslöjar den första kyrkans konflikter. Där det talas mest om att kvinnor ska tiga och rätta sig efter sina män, där kan vi ana att praxis såg annorlunda ut.
traditionsbegrepp är dock mera dynamiskt än Vincent av Lérins: traditionen från apostlarna utvecklas i kyrkan tillsammans med den heliga Anden och därför finns det växt i förståelse och utveckling. Ny mening uppstår när nya människor tar emot arvet från apostlarna. Och viktigast av allt: Kristus låter sig inte domesticeras utan kallar oss ut i nya världar, mycket större än den här.