Vettigt och välbehövligt att utveckla Svenska kyrkans kommunikation. Men intervjun med kommunikationschefen väcker andra frågor.
”Fler och fler väljer att lämna Svenska kyrkan”, skriver kommunikationstidskriften Resumé (26/1). Och fortsätter: ”Nu ger sig Svenska kyrkan ut i upphandling för att utveckla trossamfundets kommunikation”.
Det är roligt när Svenska kyrkan uppmärksammas. Och det är bra när satsningar som dessa får utrymme och kyrkan framställs som en aktör som inte sitter stilla i båten utan tar sitt allvarliga läge på allvar. Men som också har en nykter förväntan på kommunikationens möjligheter. Detta är inte ”den magiska lösningen på medlemstappet” utan ett sätt att finnas där människor är och visa på bredden av kyrkans verksamhet, särskilt för en ung målgrupp.
Men längre fram i Resumés text blir det märkligt. När Svenska kyrkans kommunikationschef Pia Dahlén intervjuas om satsningen uttrycker hon först sin glädje över det stora intresset bland kommunikationsbyråer att ta sig an kyrkan. Men sedan ventilerar hon sin stora förvåning över att så är fallet: ”Jag tänkte lite i början ’Hur intressant kan det vara med Svenska kyrkan för byråerna’ men det verkar vara intressant med en värderingsstyrd aktör”.
Ett sådant uttalande väcker flera frågor. Vilken självbild har en organisation om kommunikationschefen uttrycker sig på det här sättet? Eller vänd på det: vilken självkänsla sprids i en organisation när en högre tjänsteman talar med media så här? Dessutom förvånar kommunikationschefens omvärldsanalys: nog är väl organisationer och verksamheter, just av den typ som kyrkan representerar – medlemsorganisationer, civilsamhälle, NGO:s, non profit-organisationer – högaktuella i vår tid?
Missförstå mig inte. Den här satsningen, så som den beskrivs i Kyrkans Tidning, verkar vettig och välbehövlig. Men sättet att kommunicera, såsom skedde i Resumé, är det inte.
Jonas Eek
LÄGG TILL NY KOMMENTAR