”Du kan inte vara kristen utan att vara ekumenisk”

– Du kan inte vara en kristen om du inte är ekumen, om du inte är universalist, om du inte är katolik – och då använder jag inte ordet i konfessionell bemärkelse, utan i betydelsen "det som rör hela den bebodda världen".

Det är starka ord, men de känns väl bearbetade och Peter Halldorf tvekar inte när han yttrar dem. 

I samtalet i Kyrkans Tidnings podcast Vox populi tecknar han sin egen väg in i ekumeniken. En resa som började redan i barndomen då han var aktiv inom pingströrelsen. Hans far, Samuel, själv en central gestalt i rörelsen, var ovanligt nyfiken på andra kristna traditioner och tog med sin son till sammanhang som låg långt utanför det invanda.

– Jag fick mina första ekumeniska utblickar genom min far. Det väckte tanken att det finns fler och större uttryck för vad den kristna kyrkan är, säger Peter Halldorf.

Men det var först senare, genom möten med andra kyrkliga profiler och gemenskaper, som en mer medveten ekumenisk hållning tog form. Särskilt betydelsefull blev erfarenheten av samtal mellan kristna från olika traditioner där oenighet inte ledde till polemik.

– Det var människor som var djupt förankrade i sin tro, men samtalen blev aldrig polemiska. Det fanns en stor respekt, och det grundlade hos mig en begynnande ekumenisk hållning, säger han.

Martin Lönnebos uppmaning

I den traditionen växte också tidskriften Pilgrim fram, där dåvarande Linköpingsbiskopen Martin Lönnebo inskärpte idén om forum som är sant ekumeniska, utan att gå i polemik, i en ung Peter Halldorf.

Samtidigt är han kritisk till föreställningen att kristen enhet främst kan uppnås genom institutionella beslut och officiella dialoger.

– Vi kommer till en viss punkt, men vi når aldrig ett genombrott. De verkliga genombrotten kommer alltid underifrån, inte uppifrån, säger han och talar om behovet av det han kallar ”profetiska enklaver” - platser där kristen enhet redan levs i praktiken.

Nattvarden borde förena

Ett återkommande tema i samtalet är nattvarden, som för Peter Halldorf blir den kanske tydligaste smärtpunkten i kyrkans splittring.

– Kyrkan konstitueras av en måltid från vilken inga döpta får utestängas. Att vi ännu inte kan mötas kring det gemensamma nattvardsbordet är en verklig skandal, säger han.

Med inspiration från den tjeckiske teologen Tomas Hálik problematiserar han också gränsen mellan troende och icke-troende. Det avgörande, menar han, är inte i första hand vad man bekänner, utan hur tron formar livet.

– Det handlar om trons "hur", inte bara trons "vad". Kanske är Kristus och den helige Ande verksamma i människors liv långt innan de finns inom en kyrklig kontext, funderar han.

Morgondagens kristendom

För Peter Halldorf har mötet med den liturgiska gudstjänsten - särskilt inom den ortodoxa traditionen - blivit avgörande för hans syn på både tro och enhet.

– I gudstjänsten placeras människan i den eviga tillbedjans sammanhang. Den ger en försmak av den återupprättade världen, säger han.

Samtalet landar i frågan om kyrkans framtid. Morgondagens kristendom, menar Peter Halldorf, kommer inte att präglas av större kontroll eller tydligare gränser - utan av mognad, fördjupning och modet att släppa taget.

– Vi måste börja leva tillsammans i trons enda och innersta väsen innan vi kan enas om innehållet, säger han.