Om vi vill vara med i framkant...

Länge har det varit det som stod längst bort i min kalender. Långt innan jag kandiderade om, som vice förbundsordförande förra året i
augusti så stod det där, skrivet i versaler med en cerise penna – Ärkebiskopens möte.
Och det verkade som att det inte bara var i min kalender som det var på det viset, att planerna gick till den 17 november. Längre in i framtiden än denna lördag var det lite vanskligt att tänka. Först måste vi klara av det här, sen så…
Vi drog nervösa skämt om att trampolinen byggdes men ingen visste var poolen låg. Förväntningarna är skyhöga, risken för magplask är enorm. Frågan är tyvärr fortfarande aktuell. Vet vi i dag vad som händer med barn- och ungdomsfrå-gorna när programmet 0-18 nu avslutas? Vi ska nog vara ganska ärliga med att det
inte är solklart vad som händer i framtiden, så vi måste återigen se över våra egna förutsättningar och ladda bäst vi kan.

Vi måste påminna oss om att det är vi som är Svenska kyrkan – och när Svenska kyrkan borde samverka så innebär det att det är vi som borde samverka, syna våra förutsättningar lokalt för att bli en stark kraft. Hur bidrar församlingar till att Svenska kyrkan blir en självklar samverkanspartner för barnets bästa? Hur verkar församlingen för att se och höra barns röster i den egna verksamheten?
Ärkebiskopens möte måste uppmana till att ta ansvar hemma. Vi måste våga tala om varför kommunen eller andra organisationer från civilsektor ska tänka in oss i sina nätverk. Vill vi vara med och verka i framkant så gäller det att vara relevant.
Men det handlar också om hur detta hopp underhålls från centralt håll.

Programmet för åldrarna 0-18 läggs ner, hur ska kyrkokansliet och kyrkostyrelsen se till att Svenska kyrkan fortfarande kan bidra med relevant forskning kring barn och unga? Hur säkerställs det att det går att hålla liv i de nya strukturer som skapats genom programmet – arbetsgrupper, temagrupper och projektgrupper för barnen i Svenska kyrkan?
Hoppet är att vi ska få ett bra implementeringsarbete och att barnkonsekvensanalysverktyg ska anammas med glädje och inte med orkeslöshet.