Politikerna har svårt att skilja på stat och samhälle

Jonas Eek, ledarskribent
Estoniakorset vid Ersta kyrka. Efter Estoniakatastrofen öppnade Ersta sina portar för överlevare och för anhöriga som mist någon. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Få i Sverige motsätter sig den sekulära staten. Men ett sekulärt samhälle är varken önskvärt eller möjligt.

Ändå fortsätter politiker att blanda ihop begreppen.

Oavsett var man står i den komplexa sakfrågan om samvetsfrihet för anställda inom vården, men när ett parti som kallar sig liberaler önskar ersätta begreppet ”samvetsfrihet” med ”vårdvägran”. måste man väl se det som ett dubbelt uttryck för nyspråk Orwells anda. Begreppen är knappast synonyma och förslaget är dessutom långt ifrån liberalt.

Ett annat exempel är när politiker blandar samman stat och samhälle, som vore de två samma sak. Missuppfattningen förekommer inte minst när det sekulära kommer på tal. Den
socialdemokratiske ministern Ardalan Shekarabi har talat om det sekulära samhället (till exempel SVT:s Agenda 2018-03-18) och Liberalernas Nyamko Sabuni likaså.

Men samhället är något annat och något mycket större än staten. Och medan få i Sverige motsätter sig den sekulära staten är det varken önskvärt eller möjligt med ett sekulärt samhälle. Samhället består av människor och gemenskaper, där somliga ser sig som sekulära och andra inte. Att S har svårt att skilja mellan stat och samhälle är måhända mindre förvånande än att L har det.

» Missuppfattningen förekommer inte minst när det sekulära kommer på tal.

Men skillnaden mellan stat och samhälle blev tydlig när det i slutet av förra månaden uppmärksammades att det var tjugofem år sedan Estonia förliste.

När Göteborgs-Posten träffar Kent Härstedt, en av överlevarna från Estonia, väljer han att förlägga delar av intervjun på Ersta diakoni på Södermalm i Stockholm. Ersta diakoni är en ideell förening som bedriver sjukvård och socialt arbete på kristen grund (erstadiakoni.se). Ersta är alltså en sinnebild för det icke-sekulära samhället.

Efter Estoniakatastrofen öppnade man på Ersta sina portar för överlevare och för anhöriga som mist någon. ”Ersta blev den fasta punkt som inte det officiella Sverige klarade av att erbjuda.”

Uppe vid Ersta finns i dag ett alternativt minnesmärke till det officiella och omdebatterade på Djurgården. ”Det här är det riktiga minnesmärket” säger Härstedt. Samhället – i det här fallet dessutom en del av samhället som verkar på kristen grund – erbjöd alltså något som staten misslyckades med.

Tänk om Härstedt kunde hjälpa till att bilda sina politikerkollegor bland annat om skillnaderna mellan stat och samhälle.

Jonas Eek

Senaste artiklar