Sarah Mullally är byråkraten som blir ärkebiskop

”En skräll” tillika ”en statement som heter duga", säger Johan Dalman, biskop i Strängnäs stift, i en intervju med Kyrkans Tidning. 

Men det är inte första gången Sarah Mullally krossar glastak. I grunden är hon utbildad sjuksköterska, och var 1999 den yngsta någonsin att bli utsedd till Englands chefssjuksköterska. Hon var Londons första kvinnliga biskop. Sedan förra veckan är hon första kvinna att bli utsedd till ärkebiskop av Canterburry – Engelska kyrkans högsta ledare. 

Vem är då denna Sarah Mullally? Mer än kvinna?

Inte minst har hon erfarenhet av att jobba statligt. Mullally gjorde lång karrär i rikets tjänst som brittiska regeringens rådgivare i hälsovårdsfrågor på National Health Service, att jämföra med Socialstyrelsen i Sverige, innan hon prästvigdes 2001. Förhållandevis snabbt fick hon viktiga ledarposter i kyrkan. Hon utsågs till biskop i Crediton i sydvästra England 2015 och i London två år senare. Vid installationen i London kommenterade hon sina olika karräriärer, med att hon ”alltid har haft ett uppdrag: att följa Jesus Kristus”. 

I London ärvde Mullally ett dysfunktionellt stift. En av de högst uppsatta medarbetarna hade under över tio års tid spelat bort över 5 miljoner pund av stiftets medel. Medan Mullally tog tag i skandalen ska hon ha kallats för ”bedpan” av stiftes präster, alltså en bäcken eller sängpanna som används för att samla urin och avföring från sängliggande patienter. 

Flera skandaler har utlöst varandra under kort tid i Engelska kyrkan. Många manliga ämbetsbärare har fått sluta för att ha underlåtit att agera när de nåtts av information om övergrepp mot barn. Mullally efterträder Justin Welby, en ärkebiskop som avgick i november 2024 efter att ha kritiserats för att ha misskött ett övergreppsärende. 

Den byråkratiska erfarenheten präglar alltså Mullallys andliga ledarskap. Hon gillar strukturer. Transparens. Tydlighet. Det finns viss oro i Engelska kyrkan för vad det kommer att innebära. Kommer kyrkan att bli mer toppstyrd och teknokratisk? 2022 stod hon som medförfattare till ett dokument adresserat biskopskollegiet som bland annat betonade vikten av radikala förändringar i kyrkan, som ett minskat antal stift (Engelska kyrkan har i dagsläget 42).

2018 berättade Mullally i brittiska The Observer att hon en gång fått frågan om det att någon inte accepterar hennes prästkall är det samma som att vidmakthålla ojämlikhet i kyrkan. ”Mitt svar är, att det finns en spänning. Att förneka det skulle vara fel. Mitt utmaning är att fråga: Hur uppmuntrar du kvinnor i din kyrka, hur ser du till att du inte diskriminerar gentemot dem? Jag respekterar dem som inte kan acceptera min position, och vi kommer att göra undantag för dem som, av teologiska skäl, inte vill bli vigda av mig för att jag är kvinna”. 

Pragmatiskt, icke sant? 

Mullally är känd för sin samarbetsförmåga, men har också varit en tydlig förespråkare för att modernisera kyrkans syn på hbtq-frågor och erbjuda plats för välsignelse över samkönade äktenskap. Mycket tyder på att hennes ledarskap kommer att ha likheter med det som påve Leo XIV utövar i Vatikanen. I jämförelse med den frisläppta Franciskus är han mer av en organisatör. 

Som person har hon beskrivit sig själv om en outsider i kyrkan: Hon är kvinna. Hon kommer inte från en prästfamilj. Hon är dyslektiker. Kanske gör känslan av utanförskap henne särskilt rustad att ifrågasätta status quo där så är nödvändigt och sätta gränser där så krävs. Förtroendet för Engelska kyrkan sjunker successivt i samband med förtroendekriserna. Det är en utmaning som kan passa Sarah Mullally väl: 

Mer än en karismatiker, behöver Engelska kyrkan någon som inte skyr vare sig konflikter eller smutsjobb.