Släpp kyrkans medarbetare fria på twitter

Biskop Peter Broadbent, intervjuad av BBC, säger inte oväntat att den svåraste uppgiften blir att hålla ihop en kyrka som slits mellan traditionalister och liberala. Men Broadbent betonar också ärkebiskopsuppdragets omöjliga konstruktion i sig: ”Det är ungefär fem jobb i ett. Nästa ärkebiskop behöver komma in och säga: ’Vad ska jag sluta göra? Vad är helt nödvändigt att jag gör?’ Och stå emot de byråkrater som vill att han ska fortsätta som förut.”
Svenska kyrkans ärkebiskop ska enligt bloggen Brygubben (Martin Garlöv) ha slutat blogga därför att det inte var roligt. På Världens fest diskuterade ett panelsamtal om Svenska kyrkans biskopar verkligen kan ställa sig utanför sociala medier. Ännu en kravpunkt sätts upp på biskopars attgöralista.

Förväntan att just biskopar ska vara med på Facebook och Twitter handlar om att dessa medier är extremt individbaserade. De bygger på personligt engagemang, personligt tilltal och jämbördiga samtal. Svenska kyrkan har ett Twitterkonto, men där står ingen med sitt namn, och officiella konton brukar ha svårt att få genomslag. Aktiviteten på kontot är följaktligen låg.
Vikten av kommunikation går inte att nog betona, men även i Sverige är biskopars arbetsbörda ett problem. Kommunikationen på sociala medier bör därför skötas av de enskilda som har lusten och kunnandet. Biskopar eller inte biskopar. Annars blir följden bloggar som står och samlar damm och misskötta konton på Facebook och Twitter där frågor och reaktioner inte fångas upp. Och det gör bara människor arga och besvikna.
I strategidiskussionerna på kyrkokansliet behöver man nå fram till en lösning där medarbetare – inte minst på kyrkokansliet – får den frihet att twittra och facebooka personligt som behövs för att det ska leda till samtal med verklig substans och kvalitet. Tyngden av att vara ”representativ” kan annars få den mest entusiastiske att krokna. /KT