Trotsigt hopp i en tid av kris och kolera

Under sommaren utbröt krig i Georgien. Ett kort intensivt krig där den ryska övermakten snabbt rullade upp det georgiska försvaret. Inte minst i Sverige ledde det till en debatt om nya hotbilder och hur klokt det var att ha ett försvar som mest är inriktat på internationella insatser. Sedan kom finanskrisen. Det började med att den amerikanska bolånemarknaden rämnade, vilket sände chockvågor genom hela det finansiella systemet. De senaste veckorna har stålindustrin och biltillverkarna stått i fokus. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin profetia för de närmast åren har redan blivit en klassiker.”Det blir riktiga skitår, för att tala ren svenska.”
så faller aktiekurser och bostadspriser. Recession har blivit det nya ord vi fått lära oss stava till.Det mesta av detta bleknar dock i jämförelse med situationen i Zimbabwe. Landets ledare Robert Mugabe har lyckats förvärra ett redan katastrofalt läge. Zimbabwe är ett tragiskt exempel på att inget är så illa att det inte kan bli värre. Nu rasar en koleraepidemi, många sjukhus har slagit igen och hela landet börjar alltmer likna ett katastrofområde.Men om 2008 varit tufft, var finns då hoppet inför 2009?Ett av dem stavas Obama. Hussein Barack Obama tar över rodret som USA:s president den 20 januari. Han kommer kanske mer än någon annan person att prägla 2009.
förväntningarna på honom orealistiska, Barack Obama har redan jämförts med både Abraham Lincoln, John F Kennedy och Martin Luther King. Men nedtagen till en mer jordnära nivå kan Barack Obama ändå göra skillnad. Med honom får USA förhoppningsvis en tuffare och tydligare satsning på klimatfrågorna. Sedan återstår att se om han även kan påverka utrikespolitiken. Situationen i Irak, Afghanistan och Pakistan är så pass komplicerad att hur beslutsamt och klokt en amerikanska president än agerar så är framgången inte given.Nästa år kommer också i hög grad att präglas av klimatmötet i Köpenhamn. Det är precis ett år dit. Det nyligen avslutade mötet i polska Poznan och EU:s klimatpaket har blivit ömsom vin och ömsom vatten. Nu står hoppet till att Köpenhamn leder till ett klimatavtal som verkligen får betydelse när det gäller att hantera de hotande klimatförändringarna. Det kanske mest hoppingivande är att många enskilda personer väljer att engagera sig. Ensamt löser det varken klimatkris eller finansproblem. Men i en tid när framtiden målas upp som en gråkall vinter med snålblåst och duggregn, så behövs varma och engagerade människor mer än någonsin.
Ingenting säger att morgondagen behöver blir tuffare eller sämre än gårdagen. Tvärtom. Men för att bygga en bättre framtid för människor runt hela jorden krävs klokhet, god vilja och en stor portion envishet. Inte av en person, utan av många. Kombinerat med en stor portion närmast trotsigt hopp.Vill det sig väl får vi även se Robert Mugabe packa resväskorna under 2009.