Upp till bevis för kyrkans arbete med volontärer

Svenska kyrkan har länge talat om vikten av att alltmer lita till frivilliga krafter. De senaste månaderna har orden blivit kött, när behovet av volontärer i kyrkans flyktingarbete plötsligt exploderat. Därför är en ny forskningsrapport från religionssociologen Martha Middlemiss Lé Mon synnerligen vältajmad, trots att den skrevs före flyktingströmmarna. Under rubriken Frivilligarbete inom och för kyrkan – En lösning på de problem som kyrka och samhälle står för? jämför hon situationen i Storbritannien och Sverige och pekar på utmaningar och möjligheter.

Olikheterna mellan länderna är stora. I Church of England vilar själva gudstjänstverksamheten tungt på volontärer. Där finns heller inga anställda diakoner som utför socialt arbete. Men både i Storbritannien och Sverige har kotorna i kyrkans ryggrad utgjorts av kvinnor födda på 20- och 30-talen. Det är fara värt att de dör utan att ha någon att lämna över sin plats i kyrkbänken och sina frivilliga arbetsuppgifter till.

Hårdare villkor i samhället har länderna gemensamt, mindre ekonomisk trygghet för individen och en ökad samlad nöd. Något som sätter kyrkornas sociala arbete på prov.

Martha Middlemiss Lé Mon skriver bland annat om verksamhet som görs genom kontrakt med staten. När kyrkan tar emot pengar utifrån och går in i ett partnerskap, då förlorar kyrkan också en del av sin självständighet. Det blir svårare att kritisera samhällets beslutsfattare. Dessutom visar brittisk forskning att kyrkan snart börjar prata om verksamheten med samma ord och föra samma konservativa marknadsekonomiska resonemang som politikerna gör. Det som händer är alltså att kyrkan glatt tar på sig en arbetsuppgift utifrån sitt sociala patos, bara för att i processen förlora en del av sin identitet.

En roll som Martha Middlemiss Lé Mon i stället föredrar är den innovativa. Alltså att kyrkan på eget initiativ identifierar ett behov – en utsatt grupp – och startar en verksamhet. Staten får så småningom upp ögonen för verksamheten och övertar den. Medan kyrkan är fri att ta sig an nya grupper och behov.

Men om stat och kommun inte vill eller kan ta över, då måste kyrkan fortsätta vare sig den orkar eller inte. Vilket ställer stora krav på kyrkans volontärer, som måste bli både fler, proffsigare och uthålligare.

Kyrkans Tidning har under 2015 skrivit om många olika kyrkliga initiativ för EU-migranter, och hur olika de lokala förhållandena ser ut mellan pastorat och kommun. Det är kommunpolitikerna som avgör om det ska bli ett reellt samarbete eller om kyrkan får ta hela ansvaret.

När det gäller asylsökande är kommunens skyldigheter solklara men den totala arbetsbördan samtidigt mycket större. Vilket öppnar fältet för Svenska kyrkans anställda och volontärer.

Det sociala arbetet sätter nu fart på kyrkan, som snabbt tvingas vässa sin kompetens när det gäller att engagera frivilliga, ge dem ett väl avvägt ansvar och hålla dem motiverade på lång sikt. Lyckas detta, kan kyrkan både göra stora samhällsinsatser och få ett rikare gudstjänstliv. Volontärer är framtiden, och framtiden har chockstartat.

Fotnot: Forskningsrapporten är utgiven av Forum – idéburna organisationer med social inriktning i samarbete med Svenska kyrkan och Ideellt forum i Svenska kyrkan.