Ledare

Vad gör kyrkan för de unga?

SIGNERAT Det lackar mot jul. I kyrkorna får vi påminnas om att advent inte betyder väntan utan ankomst: Gud är redan här. Vi städar, plockar fram och plockar undan.

Detta är en ledare i Kyrkans tidning. Ledarsidan är oberoende och partipolitiskt obunden.

En del av oss har själva sparat det där glittrande julpyntet vi gjorde på barntimmarna, en del kanske har sparat sina barns. Eller så är det nu de kommer hem med drivor av julpynt från miniorer och juniorer.
Svenska kyrkan förändrar sina profilutbildningar. I det nya förslaget hittar vi upplägget för pedagog, barn och unga. De nya utbildningarna går att diskutera länge, men något som är tydligt är att pedagogen behöver kunna mer än att pyssla. De som ska jobba med våra barn och unga behöver få en gedigen utbildning och bli förankrade i vardagen i Svenska kyrkan genom praktik.

Så långt så väl – men den nya utbildningen väcker frågor som behöver besvaras.
Varför säger vi att pedagogen ska jobba med barn och unga?
Hur ska de olika tjänsterna samarbeta?
Om vi tar den sista frågan först så får vi läsa och förstå att de nya samverkanspraktikerna ska möjliggöra för detta. Det är ett beprövat knep. En del som studerar till sjuksköterska eller sjukgymnast får i sin utbildning prova samma sak: sätt människan i centrum och se vad ni kan göra för henne, gemensamt.
Genast hamnar vi då i första frågan – och vad ska pedagogen göra när hans barn har vuxit upp? Släppa taget? Klippa relationen? Vänta på att de skaffar barn? Ja, det kommer nya barn.

Men jag får frågan från både präster, pedagoger och biskopar – vad gör Svenska kyrkan för dem mellan 16 och 30? (… och nu kan jag inte längre svara Volontäråret.)
Svaret med de nya utbildningarna blir allt mer skralt. Jag vet inte vad de gör. Berätta det gärna för mig – men egentligen tycker jag att frågan är lite felställd. Fråga i stället: Vad gör de som är mellan 16 och 30 i Svenska kyrkan? Och då vill jag inte att svaret blir: Jag vet inte. Medarbetarna i Svenska kyrkan behöver ge kraft till sin församling.

Tanken är att alla de nya utbildningarna ska utgå från församlingens grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Det är inte mindre än fantastiskt! Fast visst blir det lätt så att vi tänker att gudtjänstfirandet sköts av
församlingen, undervisningen av pedagogen,
diakonin av diakonen och missionen av prästen?
Och som vi har längtat efter något som höjer statusen på barn och ungdomsverksamheten! Men samverkanspraktiken är grundläggande för att det nya förslaget ska fungera. Glöm inte att de andra i församlingen behöver pedagogik. Handled dem alla – bygg relationer med dem, stötta dem i uppdraget att vara kyrka – oavsett hur gamla de är.

,