Vad händer om herden blir hökare?

I Shakespeares Stormen skruvas dramatiken efterhand upp, och det blir allt farligare för öns sagolika invånare när soldater, rövare och monster drar om­kring. Då ställer Prospero, öns dominant, till med fest. Han tappar på ett livsfarligt sätt koncentrationen.
I psykologin kallas det överslagshandling.
Det går bra för Prospero och hans undersåtar i Stormen, ty det är en saga. I verkligheten kan det sluta illa.
Svenska kyrkan står inför stora utmaningar, i rollen, i arbetsformerna, i organisation, i ekonomi, i relationen till medlemmar och till gemene man.
Församlingarna och församlingslivet stöps om i ett tempo som aldrig tidigare skådats.

Vid Kyrklig förnyelses kyrkodag i lördags tog Ragnar Persenius, biskop i Uppsala, exemplet konfirmationerna. De minskar i snabb takt, och undergräver på så sätt kyrkans förankring. Nu­mer är det under 40 procent av varje årskull som får den relation till kyrkan som konfirmationen ger. När majoriteten kommer upp i vuxen ålder finns kyrkan inte med i deras referensramar.
Varför ska de vara med i kyrkan, varför ska de viga sig där, varför ska de låta sina barn döpas där, varför ska de vända sig till kyrkan när de nära dör?
De lämnar kyrkan på löpande band, konstaterade Ragnar Persenius bekymrat.
Svenska kyrkan söker sitt raison d’être när folkkyrkorollen är överspelad.
Mitt i denna tid av utmaningar och kris ägnar kyrkan kraft och tid åt principerna för näringsverksamhet, mest kontroversiellt när det gäller begravningsverksamhet.

Om näringsverksamhet var en lösning mot periferin av det kyrkan centralt i det stora och församlingen i det lilla ägnar sig åt kunde den vara ett mer marginellt fenomen – och problem. Men kyrkostyrelsen skriver att den är motiverad bara när den är en del av den grundläggande uppgiften eller har en ”naturlig anknytning” till den.
Därför smakar näringsverksamhetsfrågan saftig överslagshandling.
Det händer något med rollen och självbilden om församlingen ska driva företag, det konstaterar Per Eckerdal i sin utredning, det vittnar remissvaren och kyrkostyrelsens beslut om. Det händer något drastiskt med uppdragen, särskilt kyrkoherdens om han eller hon är den enda tänkbara vd:n i näringsverksamheten, som kyrkostyrelsen kommer fram till.
Ur församlingsbornas perspektiv: är det herden eller hökaren jag möter?
Dessutom: Näringsverksamhet går inte att hantera som något man kan skruva på eller av, ha eller mista.

Ett företag är inte bara den verksamhet som bedrivs i varje ögonblick. I ett företag byggs det upp värden, reala via investeringar i maskiner, byggnader med mera, mjukare i kundrelationer, kompetens, varumärken och andra immateriella tillgångar.
Ett företag spelar en ibland avgörande roll för sina anställda och deras trygghet. Och likartat för kunderna – särskilt om kyrkans näringsverksamhet är ensam på en marknad, eller har trängt undan konkurrens med non profit-principer eller andra snedvridningar av marknaden.

Det går inte att låtsas att företagandefrågan inte finns. Om eller när församlingen har ordning på den ”grundläggande uppgiften” eller om det finns begåvade entreprenörer kan den givetvis ägna sig åt att komplettera det traditionella med till exempel näringsverksamhet. Så är det uppenbarligen till exempel i
Västanfors-Västervåla.
Men de flesta kyrkoherdar och kyrkoråd är inte Prospero. Tappa inte fokus genom att tro att företagande är en genväg ur krisen in i framtiden.

Anders Ahlberg

Rekyl: Profetisk diakoni gör sig själv överflödig

Jag håller inte med huvudledaren om att Svenska kyrkans roll som folkkyrka är överspelad. När Svenska kyrkan försöker att vara folkkyrka i en ny tid kan det vara anledning att titta på de olika betydelser av ordet folk som finns i Nya testamentet.

Ordet ethnos har med etnicitet att göra. Den världsvida kyrkan som Svenska kyrkan är del av omfattar alla folk och länder i världen. När Svenska kyrkan har ett särskilt ansvar för Sveriges folk innebär det inte att alla måste vara medlemmar eller tillhöriga. Men det innebär att alla kan räkna med att Svenska kyrkan finns till för dem. Ordet laos betyder det gudstjänstfirande folket. När vi samlas till gudstjänst bär vi fram hela världen inför Guds ansikte och tar emot Guds välsignelse – inte över gudstjänstfirarna enbart utan över världen.

Ett tredje ord för folk är ochlos, som står för oss människor som utsatta och sårbara i tillvaron. Inte sällan är det människor med egen förtrogenhet med Guds kärlek till dem i smärta och utsatthet som bär diakonin, omsorgen om Skapelsen. När nu Svenska kyrkan som demos, som ett demokratiskt folk, ska besluta om näringsverksamhet och kyrkliga begravningsbyråer är kyrkostyrelsen på rätt spår när man säger att den grundläggande uppgiften kommer först.

Profetisk diakoni kan göra vilken tjänst som helst, bara den blir till nytta. Men då ska den också lämnas över till självständiga aktörer så snart som möjligt. Profetisk diakoni har behov av att det fungerar, inte av att behövas. Profetisk diakoni gör sig själv överflödig.

Anna Karin Hammar