Vad ska man ha kyrkokansliet till?

Förra gången det begav sig, 2003, undrade folk vad som hände. En rekryteringsfirma hade efter intervjuer – och en saftig nota – bestämt sig för en kandidat som hade lämnat kyrkan 19 år tidigare men gått med igen några månader före utnämningen. Han hoppade av efter kritiken. Lösningen blev då Lars Friedner som fanns i huset. Han kunde kansliet på sina fem fingrar och var en administrativ begåvning.
Göran Lundstedt frågar i Svensk Kyrkotidning (nr 2) vilken roll generalsekreteraren ska spela i framtidens kyrka. Jag vill bredda perspektivet: till vad ska Svenska kyrkan ha kyrkokansliet i Uppsala? Utifrån sett finns det en risk att kansliet betraktas som ett näste för svågerpolitik. Det är ju inte precis mångfaldens tonarter som spelar symfoni i korridorerna. Rekryteringspolitiken tycks svårartat internkyrklig.
Två av de viktigaste uppgifterna för kyrkokansliet är att bedriva omvärldsanalys och att vara ett profetiskt ord i samhället.

Där kommer generalsekreteraren in. Det bör vara en person med en administrativ verkställande begåvning och med en förmåga att vara kritiskt lojal när hon bedömer att besluten pekar åt helskotta. För min del önskar jag en synlig och pådrivande generalsekreterare. Jag tror inte att en profilerad roll behöver hamna i konflikt med ärkebiskopens. Se det i stället som en förstärkning av helheten.

Susanne Wigorts Yngvesson