Vänskap efterlyses

Begreppet har Mikael Mogren lånat av den tyske filosofen Georg Simmel. ”Sociabilitet skapas mellan individer och resultatet är att man blir del i sammanhang där man kan få vänner”.
Mikael Mogren hävdar att sociabiliteten minskar över lag i Sverige, med allt fler ensamhushåll och ålderssegregering. Därmed angår problemet hela samhället, inte bara kyrkan.
Mikael Mogren har nog alldeles rätt. Ett besök i kyrkan klockan elva en söndag leder inte med någon självklarhet till nya vänskapsband. Även om det finns goda undantag.
Men det behöver inte vara så. En förklaring till kyrkornas starka ställning i USA är att de ofta fungerar precis tvärtom. Många knyter sina starkaste vänskapsband just i kyrkan. Där hittar man sina nära vänner. Därför spelar också kyrkorna en oerhört viktig roll för det lokala civila samhället.

Varför är det så annorlunda i Sverige? Det finns inget enkelt svar på den frågan. Där-emot antyder ungdomarnas svar i Konfirmand 2007 en väg framåt. Kyrkan blir meningsfull när de upplever sammanhållning och blev tagna på allvar.

Enköpingsstudien Guds närmaste stad visar att folk känner lojalitet och tillhörighet med Svenska kyrkan. Men det är inte där man möts.
Det går att ändra på. Kyrkan skulle mycket väl kunna vara en plats med hög sociabilitet. Men det kräver ibland andra prioriteringar.
Sist jag var i en kyrka med ovanligt hög sociabilitet, så var det när den stängdes för gott. Sociabilitet och vänskap fanns nog aldrig i kyrkorådets balansräkning. DT