Var lyhörd för det lokala engagemanget

Den här veckan kan Kyrkans tidning berätta att ytterligare minst 200 sammanslagningar är aktuella.Spelar det någon roll utanför kyrkans innersta kärna?Svaret är ja och nej på samma gång. I vissa städer är det få som vet var gränser med rötter i medeltiden går. Det som en gång var logiskt och praktiskt saknar i dag all betydelse.I andra fall är både identitet och engagemang förknippat med den egna församlingen.Av dem som redan slagits samman var många så små att de aldrig kunde leva vidare på egen hand. I andra fall handlar det om att väga för- och nackdelar mot varandra. Slår vi ihop så räcker resurserna bättre.
har gått igenom en liknande process. På 30-talet hade Sverige över 2 500 kommuner. Idag finns bara 290 kvar. Ett tag var de ännu färre. Men några av de sammanslagna kommunerna har delats igen. Bjurholm, Vad-stena, Trosa, Bollebygd, Nykvarn och Knivsta är några av de nya kommuner som avknoppats igen. Ibland med ett stort folkligt engagemang bakom beslutet att gå sin egen väg.Men slå ihop kommuner är en sak. Församlingar är en annan sak. De är på ett helt annat sätt beroende av ett ideellt engagemang. Risken är att ju större sammanslagning, desto lättare att tappa det lokala engagemanget. En utvärdering i Skara stift efter sammanslagningar som gjordes under 2002, då 130 församlingar blev 38, understryker detta.”... ju större enheter som bildats, desto mindre delaktighet, frivillighet och engagemang får man i församlingsarbetet”, konstaterar utredningen. Vilket i sin tur kan bero på att de anställda förväntas göra en större del av arbete när församlingen växer.
är också på ett helt annat sätt sårbara för om folk går ur kyrkan. En lokal förankring ökar viljan att stå kvar.Ändå kommer fler församlingar att slås samman. Därför att fördelarna överväger. Utvärderingen i Skara stift visar att de flesta är nöjda och det mesta fungerar.
lösningar måste få se olika ut från plats till plats. På ena stället kan församlingen omfatta hela kommunen, i and­ra fall måste församlingarna vara mycket mindre. Viktigast av allt är att vara lyhörd för de lokala rösterna.Det går inte att köra över folk och sedan förvänta sig att de ställer upp ideellt som om ingenting hänt.Den stora risken är att sammanslagningarnas besparingar och vinster är lättast att mäta. Ett kyrkoråd kräver mindre resurser än tre. Medan idealitet och engagemang inte är lika enkelt att värdesätta i kronor. Därför riskerar det att väga lätt i kalkylen.Större och fler är inte alltid bättre. Även om det ofta är så.Ett givet tillfälle att lokalt testa tankar på en sammanslagning kommer nästa höst. Då är det kyrkoval. Bättre chans att låta församlingsborna säga sitt finns knappt.