18 mil buxbom hotas av svampangrepp

– Det här är ett gigantiskt problem som kommer att förändra hela stommen på kyrkogårdarna. Det är ett hot mot vårt gröna kulturarv, säger kyrkogårdschef Malte Sahlgren.
Om man räknar samman buxbomshäckarna bara på Malmös kyrkogårdar kommer man upp i hela 18 mil häckar! Lågt räknat skulle det kosta 18 miljoner att ersätta själva plantorna och
minst tre gånger så mycket i arbetskostnader.

När landskapsingenjör Maria Lindberg i början av året slog larm om att en aggressiv svamp drabbat buxbomen var det en del som tyckte att det lät överdrivet.
– Jag tänkte först att så farligt kan det väl inte vara. Vi har ju haft buxbom här i alla år. Det går säkert över, säger Brittmari Engman som arbetat med skötseln på Östra kyrkogården i sexton år.
Men efter att ha sett hur fort svampen sprider sig har hon insett allvaret.
– Det är rent hemskt. Det går nästan inte att förstå.

En liknande erfarenhet har driftschefen Ingemar Petersson gjort.
– Jag fick kännedom om svampen vid en hearing i början av året.
Men det var inte förrrän han kom tillbaka från sin semester som poletten trillade ner.
– Då insåg jag vidden av det här och med vilken makalös takt den här svampen sprider sig. Jag har aldrig varit med om något liknande.
Kyrkogårdschef Malte Sahlgren håller med.
– Det är just snabbheten i spridningen som är det kusliga. Som jag ser det är det här värre än almsjukan, säger han.
Då den drabbade kyrkogårdarna i början av 90-talet fick man ta bort så gott som alla almar, 1200 stora träd.
– Men almarna är lättare att ersätta. Det blir svårare med buxbomen. Buxbomen ger kyrkogården karaktär och är oslagbar att formklippa. Dessutom är den vintergrön.
Men vilken buske kan man då ersätta buxbomen med?
– Kanske liguster, men den klarar inte att växa som riktigt låg häck. Kanske lingon eller järnek, fast den är mörkare.
– Men om det är en sak vi har lärt oss är det att sprida riskerna och inte satsa på en dominerande växt. Vi måste tänka ut hur vi ska undvika att bli så sårbara i framtiden, säger Maria Lindberg.
För henne går nu nästan all arbetstid åt till buxbomen.
– Inte hade jag väl kunnat ana att en liten vintergrön växt skulle ta all min tid på det här sättet, säger Maria Lindgren.

I måndags när Kyrkans Tidning var på besök hade all kyrkogårdspersonal i Malmö kallats till ett informationsmöte. Där fick de en genomgång av hur man lär sig känna igen svampen och hur man ska hantera angripen buxbom. Alla Malmös kyrkogårdar ska nu inspekteras och innan torsdag ska personalen ha lämnat in listor över vilka delar av kyrkogårdarna som i nuläget är drabbade.
Maria Lindberg har fått ta emot samtal från ansvariga på kyrkogårdarna i bland andra Helsingborg, Lund, Veberöd och Eslöv som frågat vad de kan göra.
På en plantskola har man satt upp skyltar att man inte längre kan garantera säkerheten på buxbomsplantorna.
– Helst skulle jag ju se att de inte sålde någon buxbom alls, säger Maria Lindberg.
Ett problem är att gravrättsinnehavarna planterar in buxbom som de köpt själva. Nu har man satt upp informationsskyltar om problemen.

Svampen som angriper buxbomsplantorna är luftburen och sprids via vinden eller med hjälp av småfåglar, våra skosulor eller genom trädgårdsverktygen. Liksom alla svampsporer trivs den bäst i fuktig miljö. Detta har märkts efter den heta och fuktiga sommaren i Skåne.
– Värmen har helt klart gett
svampen en rejäl skjuts. Det har varit ett idealiskt väder för svamp, det kan man ju se på all svamp som finns i skogarna nu, säger Maria Lindberg.
Innan sommaren hoppades hon att det skulle gå att rädda buxbomen, men nu är hon mer pessimistisk.
– Jag kan ju se på det området där vi gallrade med rejäl marginal, det har ändå inte räckt. Ett område på Östra kyrkogården har vi redan fått ge upp. Nu är jag rädd för att vi om några år inte kommer att ha någon buxbom kvar på våra kyrkogårdar i Malmö.
Men finns det inget miljövänligt bekämpningsmedel man kan använda?
– Nej, inte som jag känner till. Nere i Europa vet jag att man sprayar buxbomen för att hålla svampen i schack. Men då måste man spraya var tredje vecka.
Och medlen man använder är giftiga.
– Det är inget vi vill att vår personal ska använda eller sprida ut på kyrkogårdarna, säger Maria Lindberg.

Sedan början av 90-talet finns en miljöpolicy som innebär att ingen kemisk bekämpning får äga rum. I stället använder man manuell och maskinell bekämpning.
Stora mängder t-sprit har nu beställts för att desinficera bland annat trädgårdsverktyg för att minska smittspridningen.
– Det kommer att ta mycket tid för personalen att desinficera verktyg och stövlar och att bära omkring på dubbla uppsättningar verktyg, säger Maria Lindberg.

Ett annat problem är var man ska göra av den smittade jorden. På återvinningsstationen Sysav vill man inte ta emot den eftersom det inte finns någon forskning om buxbomssvampen och dess påverkan.
Eftersom man inte kan försäkra grönt material kommer de stora kostnaderna att gå på begravningsavgiften.
– Jag vet inte hur vi ska klara det ekonomiskt. Vi måste skapa en förståelse hos de förtroendevalda och hos allmänheten för höjda begravningskostnader.
Får man inte det är Malte Sahlgren rädd för att kyrkogårdarna kommer att se ut som en stenöken.
– Då kanske folk väljer att lämna tillbaka sina gravplatser.
Men tror du verkligen att människor gör det för att buxbomen försvinner?
– Det tror jag är en uppenbar risk. Att det är en god miljö på kyrkogården är lika viktigt som vilket gravskick vi kan erbjuda. Man kanske känner att det här inte längre är en värdig miljö där man vill sköta om minnet av sina anhöriga.

Anna Hedenrud
010-199 3461
anna.hedenrud@kyrkanstidning.se