Barn är en välsignelse - och en till att mätta

Barn är en välsignelse, men så småningom, när ammandet upphör, blir det också en mun mer att mätta. Redan nu har familjen svårt att få pengarna att räcka till. Som många av internflyktingarna från södra Somalia får Muhammed Hasan Dorow nöja sig med okvalificerat daglönearbete. Och för att påhuggen ska räcka till alla har lägerkommittén i Ajuran bestämt att männen bara får söka arbete varannan dag. Igår blandade han cement, idag är alltså vilodag.

De dagar han får jobb tjänar han ungefär 80 000 shilling, vilket motsvarar cirka 15 kronor. Ett kilo ris kostar ungefär fem kronor, mjöl lika mycket. För 250 gram getkött betalar man åtta kronor.

I sex år har familjen bott här. Med tiden ha de hunnit bygga ett ganska hyggligt tält. I alla fall jämfört med de otäta ruckel av pinnar, plast, tyg och kartong som de nyanlända flyktingarna lyckats lappa ihop. Men i jämförelse med hur Muhammed Hasan Darow hade det i sin ungdom är tillvaron i lägret väsensskild. Han kommer från en familj som hörde till de rikaste i trakten kring byn Wajid i Bakool. Familjen bedrev jordbruk och hade boskap. Som mest hade familjen 50 kameler, 80 kor och 90 getter. Men en dag under de laglösa åren som följde efter president Siad Barres fall i början av 1990-talet blev familjen av med hela kamelhjorden till en av de rivaliserande krigsherrarna.

Efter det blev allting bara värre. År av missväxt följde, skördarna minskade, boskapsbeståndet krympte i takt med tvångsbeskattning och en allt oftare återkommande torka. Det spända läget i söder bidrog till att han och hans fru bestämde sig för att söka sig norrut, och till slut hamnade de i Ajuran.
- Jag skulle gärna återvända med familjen, men nu är det ju ännu värre, när al-Shabab har kontrollen, förklararar han uppgivet.

För sju månader sedan utökades familjen och därmed försörjningsbördan med ytterligare fyra personer. Hans mor Iftin Ali Mohammed anslöt då till familjen med Muhammeds tre yngre bröder, som ännu är för unga för att kunna bidra med så mycket till försörjningen.

I fyra år efter att hennes make dött 2007 försökte Iftin Ali Muhammed att fortsätta driva gården för att ta hand om de tre yngsta sönerna. Men då, när den sista geten av familjens tidigare så stora boskapshjord dött på grund av torkan, gav hon upp.
- Vi ska återvända en dag, det ska vi, säger Iftin Ali Muhammed.

Att al-Shababgerillan drivits ut från huvudstaden Mogadishu förändrar ingenting för henne, på landsbygden är det fortfarande lika osäkert.
- Fick jag önska mig nånting så är det att vi skulle bli kvitt al-Shabab.
- Men, fortsätter hon, jag förväntar mig inga mirakel.

Lars Rindeskog
lars.rindeskog@kyrkanstidning.se