Den här gången blir det svårare än nånsin

Psalmboken ska uppdateras till en version som passar den tid som är nu och – inte minst – den tid som kommer.

Processen att ta fram en ny psalmbok är i gång, och allt tyder på att det blir svårare än nånsin. Därför blir det troligen bara ett tillägg, tror musikprofessor Mattias Lundberg. Men Ann-Katrin Bosbach, som samordnar Svenska kyrkans gudstjänstböcker, försäkrar att psalmboken blir av. Efter att ett par stora frågetecken har rätats ut.

Psalmboken ska revideras. 1986 års insjungna, vältummade och enligt vissa förlegade upplaga ska uppdateras till en version som passar den tid som är nu och – inte minst – den tid som kommer.

Det är ingen liten sak. Det har psalmboksrevisioner aldrig varit. Men i en sekulariserad tid blir den än mer kritisk. Psalmen är en av kyrkans sista stora kvarvarande ytor mot allmänheten.

Att förändra och förnya väcker engagemang. Det visar inte minst det faktum att delar av arbetet påbörjats spontant, innan startskottet gått för den officiella processen. Redan när det blev känt att en revision är på gång började nyskrivna psalmer trilla in till kyrkokansliet, självmant inskickade från entusiastiska psalmförfattare runt om i landet.

Med andra delar går det långsammare. Alla vitt skilda aspekter av en uppdatering kräver gedigen genomgång; det ingår närmast i själva definitionen att psalmboksrevision tar tid.

Att nu startsträckan förlängts i alla delar utom insamlandet av nya psalmer väcker därför frågor. Ändringar i språk och teologi samt bortplockning av psalmer som anses föråldrade eller inte används vill kyrkostyrelsen skjuta på. Man säger att frågorna är komplexa och hänvisar till upphovsrättsfrågor och royaltyaspekter.

Allt som rör gudstjänst och mötet mellan människor rör upp känslor. Det viktigaste är att hitta rymden som ger plats åt flera traditioner och röster.

Men borde inte den sortens genomlysning i sig vara en del av revisionsprocessen? Nog kan man börja även om man vet att det kommer bli tidsödande? Ja, just därför borde man väl inleda så snart som möjligt?

– Det juridiska läget är ett annat än vi arbetet med 1986 års psalmbok, då Svenska kyrkan var statskyrka.

Det säger Ann-Katrin Bosbach, biträdande enhetschef på kyrkokansliet och samordnare för Svenska kyrkans gudstjänstböcker.

– Upphovsrätten förändras när psalmboken inte längre är ett statligt verk. Psalmboken är ett av Sveriges största samlingsverk, runt 1 400 upphovspersoner är inblandade. Väldigt många psalmer i psalmboken ägs av sin upphovsman eller släktingar, Svenska kyrkan har ”bara” licens att använda dem. Det kräver ett stort rättsligt arbete för att förstå hur man kan ta nästa steg, säger Ann-Katrin Bosbach.

Till syvende och sist är det en fråga om pengar.

– Om man väl börjar revidera 1986 års psalmbok och under resans gång förstår att detta kommer vi aldrig kunna ro i land juridiskt och ekonomiskt, då står man där med ett halvfärdigt verk.

Därför får också annat som inte alls har med upphovsrättsaspekter att göra – utrensningen av äldre psalmer, liksom revisionen av gamla psalmer som inte omfattas av royalty eller rättigheter – vänta.

Arbetet med 1986 års psalmbok, liksom det jämförelsevis färska arbetet med kyrkohandboken, kantades av bråk och strider. Det är inte svårt att se hur de erfarenheterna kan väcka oro inför ännu ett jättemaskineri.

Svenska kyrkan har lärt sig av tidigare processer, säger Ann-Katrin Bosbach. Förstudie- och beredningsgrupperna har tagit till sig att det finns synpunkter på till exempel transparens, menar hon. Det är bland annat därför man nu öppnar upp för en öppen psalminsamling.

– Samtidigt är det så att allt som rör gudstjänst och mötet mellan människor rör upp känslor. Det viktigaste är att hitta rymden som ger plats åt flera traditioner och röster. Det kommer vara diskussioner, det är som det ska, menar hon.

Ann-Katrin Bosbach, samordnare för Svenska kyrkans gudstjänstböcker.

Mattias Lundberg är professor i musikvetenskap och välkänd profil i diskussioner om den kyrkliga musiken. Han ser den uppskjutna revisionen som ett resultat av att förslaget var ”lite yrvaket” från början.

– Det är så många aspekter som gör en revisionsprocess komplex. Bara en sådan sak som att ändra i numreringen. Ska man stryka psalmer måste man omedelbart börja röja i numreringen, vilket inte bara berör Svenska kyrkan utan många andra samfund.

Han har svårt att se något rationellt skäl till att skjuta upp revisionen och menar att allt talar för att det blir ett tillägg i stället för en ny psalmbok. Flera faktorer gör att en revision av den omfattning som gjordes 1986 aldrig kommer ske igen, menar han. Då var Svenska kyrkan statskyrka med andra ekonomiska muskler. Då fanns en tillräckligt hög grad kyrkligt engagemang hos allmänheten för att motivera den stora insatsen. Och då var en generation av skickliga psalmförfattare aktiva.

– Det sista är känsligt att säga, men jag menar att vi saknar den typen av författare som kan skriva psalmer som upplevs som nya i vår tid, och som får klassikerstatus.

Ytterligare ett skäl är själva arbetsmodellen, menar Mattias Lundberg.

– Man har satsat på en modell där man från början ska säga när att ska vara klart. Om man på riktigt vill göra en stor revision vore det bättre att göra som förra gången, då man siktade på en 20-årshorisont utan att sätta slutdatum.

Handboken är ändå mer av en insiderfråga, jämfört med den är psalmboken både folkligt känd och älskad. Den process som på 80-talet sköttes genom skrivelser kommer nu ske inför öppen ridå.

Några stora strider kring utrensningar tror Mattias Lundberg inte att man behöver oroa sig för. Däremot kommer det bli diskussion kring textförändringar i psalmer. Inte konstigt i sig, men ändå något som bäddar för konflikter likt dem som uppstod kring handboksarbetet, menar Mattias Lundberg.

En skillnad mellan processen med 1986 års psalmbok och kyrkohandboken är de digitala plattformarnas inträde. Handboksarbetet visade hur tjänstemän och andra inblandade riskerar att kölhalas på sociala medier. Hur stor roll spelar den erfarenheten i beslutet om en uppskjuten revision?

– Skälet till att förlänga startsträckan nu har inget med tonen i kommentarsfält att göra, säger Ann-Katrin Bosbach.

Däremot behöver man hitta ett sätt att förhålla sig sociala medier, menar hon.

– Många gånger pågår samtal som den som berörs inte riktigt får tillgång till, på grund av att det sker i sluten grupp eller för att det redan är så många som svarar i trådarna. Därför är det viktigt att vi tar oss tid att stötta våra medarbetare.

Mattias Lundberg, professor i musikvetenskap.

Mattias Lundberg menar att kombinationen av psalmboksrevision och de sociala medierna innebär en annan situation än vad som gällde både runt 1986 och i samband med kyrkohandboken. Kritiken i 80-talets fysiska brev var lättare för biskoparna att borsta av sig, säger han. Och debatten kring handboksarbetet var, trots sin omfattning, en västanfläkt mot vad som kan bli fallet med revisionen av en psalmbok.

– Handboken är ändå mer av en insiderfråga, jämfört med den är psalmboken både folkligt känd och älskad. Den process som på 80-talet sköttes genom skrivelser kommer nu ske inför öppen ridå, säger Mattias Lundberg.

Minnet av konflikter. En kyrkostyrelse som säger att 1986 års psalmbok fungerar bra som den är. Ett förarbete som väcker frågan om en ny psalmbok blir för dyr. Ser det inte redan nu ut som att revisionen kommer läggas på hyllan?

– Det finns ingen tvekan om att det kommer en ny psalmbok, frågan är bara i vilken ordning arbetet sker, säger Ann-Katrin Bosbach.

Kristina Lindh

Magnus
Vad kostar hela projektet med att ta fram en ny psalmbok?