Biskopen om hur det var hålla Lasse Berghagens begravningsgudstjänst

Det var många som ville ta farväl av Lasse Berghagen. Det var en fullsatt Hedvig Eleonora med hyllningar från artistkollegorna. Thomas Söderberg, biskop emeritus, minns sin vän.

- En otroligt varm person. 

Han delar med sig av en formulering från griftetalet:

Han var ju en väldigt folkkär person, vi talade en gång om hur man kunde få sådan framgång och då kom vi nog fram till att:
Vi tänker nog att det handlar om att älska det man gör, älska de man gör det för och att hela tiden vara sig själv. Sedan är det ett plus om det finns talang, kunskap och glädje och så lite tango.
Likaså att behandla alla med samma glädje och värme, intresse och respekt. Alltid med en öppen famn och utsträckt hand. Jag för min del, minns Lasse så.

Gudstjänsten ledde han tillsammans med Sofia Bergström, biträdande kyrkoherde i Hedvig Eleonora, som i samverkan med familjen utformade gudstjänsten.

Träffades när det var Allsång i Svärdsjö

Thomas Söderberg berättar hur vänskapen med Lasse Berghagen började. 

- Vi lärde känna varandra för rätt så länge sedan, han var ju ofta i Svärdsjö när jag var kyrkoherde där. Vi hade tillfälle att träffas i olika sammanhang. När det var Allsång i Svärdsjö till exempel och när vi fick sitta och äta tillsammans.

Vad tänkte du när du fick frågan om att leda begravningsgudstjänsten?

- I grund och botten skulle jag säga att när någon ber att man ska komma och genomföra en begravningsgudstjänst, eller någon annan kyrklig handling, så finns det ofta en relation. Nu när jag vikarierar i Svärdsjö så döper jag barn till dem jag döpte för 25 år sedan. Jag har någon form av relation till många, därför kommer också den där frågan; ”kan inte du komma?”. Det är en förtroendefråga. Jag tänker: att bygga relationer är att bygga församling och kyrka.

Hur var det att leda hans begravning?

- Jag är så gammal nu så jag har haft många begravningsgudstjänster där jag har haft någon form av relation till den som man tar farväl av. Utgångspunkten är alltid den att mina egna tankar och känslor får finnas när jag förbereder mig, skriver griftetal. Sedan när det är dags för själva gudstjänsten så är det de anhöriga i första hand och de övriga som är med som jag vänder mig till och som jag förhoppningsvis ska kunna ge trygghet. Det måste finnas en professionell sida.

Ett mäktigt avsked av Lasse Berghagen

Thomas Söderberg betonar att varje begravning är unik. Men vare sig det är en stor eller en liten begravning ska den ledas på samma sätt: Att utgå från den aktuella stunden och fundera över vilka man möter i sammanhanget är viktiga delar av det, menar han.

- Fokus för mig är den vi tar avsked av, de som stod honom eller henne närmast och så de övriga som är på plats och delar känslorna.

Han uppskattar att mellan 700-800 personer var närvarade i kyrkan. 

- Det blev ett mäktigt avsked av Lasse Berghagen med alla de sånger och de artistvänner som ställde upp. Många kollegor var med och tog avsked. Vid avskedstagandet under gudstjänsten var det den närmaste familjen. Därutöver tog även Stallbröderna och Stallfåglarna farväl*.

- Den som ledde den delen av begravningen sa att nu reser vi oss upp och ger en stående ovation till Lasse Berghagen. Det var mäktigt med applåder och stamp i golvet. Det var också väldigt mycket Lasse Berghagen. Han ville att det skulle vara ljust och finnas plats för glädje och tacksamhet också i sorgens sammanhang.

*Ordenssällskap med koppling till teater- och underhållningsbranschen.