Herre, fortsätt ditt sällsamma triumftåg genom tid och rum

Jag sitter i soffan. Tårögd och mosig. Nära mina känslor och nära både livet och döden. Varenda cell i kroppen är slutkörd. Och. Det är som det skall vara. Nyss har dottern och jag tagit farväl av en älskad följeslagare. Lilla Skuggan har fått somna in. Och i andanom kan jag se de gamla vännerna möta henne med svängande svansar i hundarnas himmel. Tankarna och tårarna och tacksamheten avlöser varandra. Trofasthet och tillit. Trofasthet och tillit, det var Lilla Skuggan i ett nötskal det.