Fastigheterna hotar kyrkans ekonomi

Församlingar och samfälligheter betalar sammanlagt runt tre miljarder för drift och underhåll av sina fastigheter. Två av tre församlingar och samfälligheter bedömer att dessa kostnader kommer att öka under de närmaste fem åren. Bara åtta procent tror att kostnaderna minskar. Drygt 17 procent räknar med att kostnaderna för underhåll ”kommer att öka kraftigt”.

Det framgår av en enkätundersökning som Kyrkans Tidning genomfört, där 238 församlingar och samfälligheter svarat på frågor om sina fastigheter.

Högsta kostnaderna i glesbygd
Störst är kostnaderna för församlingar i lands- och glesbygd, där en genomsnittlig kyrkotillhörig betalar 700 kronor årligen enbart till kyrkans fastigheter. Hur belastande fastigheterna kan vara vet Stefan Nilsson, kyrkorådets ordförande i jämtländska Ragunda församling.

– Vi tittar över kyrkoherdebostaden. Komministerbostaden kommer vi att behålla. Hade församlingen en ekonomisk möjlighet att behålla prästgården så skulle man göra det, men det finns inte en chans, säger han.

Svårt ha råd med underhållet
Kyrkans Tidning skrev förra veckan om prästgårdarna som nu i rask takt säljs ut, och att ett kyrkligt kulturarv nu skingras. Men hur ska församlingarna egentligen kunna behålla dem?, undrar Stefan Nilsson. I Ragunda måste de ha pengar till att underhålla kyrkorna, och det är svettigt bara det. Nu närmast väntar målningsarbeten på kyrkoherdebostaden för en halv miljon plus moms.

– Taket på nya kyrkan målade vi i fjol för sjuhundratusen. Bara ställningskostnaderna gick på hundratusen. Och om femton år har det ju flagnat igen ...

Kyrkan bara på video
Tre kyrkobyggnader finns i kommunen där invånarantalet minskar. Frågan är om inte varje församling borde bestämma sig för vilka kyrkor och kapell som man orkar med att underhålla. Resten kunde ju videofilmas, monteras ned och lagras. Om kommande generationer sedan vill återskapa dem så finns de bevarade, funderar Nilsson.

Sedan stat och kyrka gick skilda vägar vid millennieskiftet betalar staten ”underhållsbidrag” för 2 918 kulturminnesmärkta kyrkor, det vill säga den kyrkoantikvariska ersättning som Svenska kyrkan nu förhandlar med staten om att förlänga efter år 2009.

Renovering rycker närmare
Men precis som i Ragunda kan den andel av underhållet som församlingarna ändå måste betala vara tung samtidigt som antalet kyrkotillhöriga sjunker. Dessutom börjar många av de 451 kyrkor som inte är berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning, och som ofta är byggda på 1960- och 1970-talet, närma sig tiden för genomgripande renovering.

– Systemet med kyrkoantikvarisk ersättning har gjort att församlingarna upprättar underhållsplaner. Det gör att man kan överblicka i ett längre perspektiv att man har både återkommande och mindre frekventa saker som behöver göras, konstaterar fastighetskonsult Märta Lilja på Församlingsförbundet.

Det finns ett annat sätt att uttrycka samma sak: allt fler inser att taken och fönstren på kyrkans fastigheter är en tickande ekonomisk bomb.

Vanligast att prästgården säljs
För till kyrkobyggnaderna kommer ett stort antal övriga byggnader som kyrkan äger och ska underhålla: församlingshem, expeditionslokaler, prästgårdar, småhus, förråd och mycket annat. En tredjedel av de församlingar och samfälligheter som svarade på enkäten ägde elva eller fler byggnader. Var tionde som svarade hade fler än 21 byggnader att underhålla.

Drygt hälften hade avyttrat minst en fastighet sedan millennieskiftet. Mer än en fjärdedel hade sålt två eller flera fastigheter. Oftast hade prästgården sålts, därefter var det vanligast att församlingshemmet eller ett småhus hade avyttrats. En tredjedel angav ”fastigheterna fyller ingen funktion” som anledning till försäljningen, och ytterligare en tredjedel att det var ”för att minska driftskostnaderna”.

David Qviström 08-462 28 15
david.qvistrom@kyrkanstidning.se