När judar hämnades nazister

"Tanken föddes att om inte Gud hämnas så måste vi göra det själva", säger Kenneth Hermele. Foto: Marcus Gustafsson

Förintelsen födde en vilja att hämnas. Kenneth Hermele har skildrat den okända judiska vedergällningen efter andra världskriget, och dess efterverkningar i dagens Israel.

Skräckslagna män, kvinnor och barn som låter sig föras in i tågvagnar och lastbilar, som föses in i lägerbaracker och gaskamrar nästan utan att protestera. Det är den bild många har av hur judar agerade under Förintelsen. I sin förra bok Inte som lamm till slakt ville Kenneth Hermele skildra en annan, undanskymd del: det judiska motståndet mot nazismen. 

Den judiska hämnden

I nya boken Den vilda rättvisan går han ett steg vidare och utforskar ett område som omgetts av en ännu större tystnad: den judiska hämnden.

– När jag skrev boken om judiskt motstånd så insåg jag att det hade varit omfattande. Jag förstod också något som var helt nytt för mig, att judar hämnades efteråt, säger han.

Boken spänner över hämnd i alla upptänkliga former: det nakna, råa våldet efter att allierade trupper trängt in i koncentrationslägren och omedelbart förvandlat kapos och koncentrationslägervakter till fångarnas villebråd, men också det som han kallar den snälla hämnden. Det kunde handla om att bojkotta tyska varor eller helt undvika allt tyskt under återstoden av livet.

Undrade vart Gud tagit vägen

Mest kraft ägnar Kenneth Hermele åt att skildra de judiska grupper som i krigets slutskede och de första månaderna efter freden ger sig metodiskt hän åt hämnden. 

– I den judiska traditionen, om man går tillbaka till skrifterna, så är det Gud som ska stå för hämnden. Men väldigt många judar under Förintelsen förlorade tron och undrade vart Gud tagit vägen. Tanken föddes att om inte Han hämnas så måste vi göra det själva.

Den mest extrema gruppen var Nakam (hämnd på hebreiska), som satte upp målet att döda sex miljoner tyskar genom att förgifta dricksvattnet i några stora tyska städer. Det stannade inte vid fantasier, gruppens ledare införskaffade gift men blev arresterad innan planerna kunde sättas i verket.

Så många drabbades av hämnden

Den judiska brigaden i den brittiska armén lyckades bättre. När gruppen avancerade genom Italien avrättade vissa grupper inom brigaden tyska nazister som de avslöjat och tagit till fånga.

– Många hämnare höll länge tyst om att de gjort detta, och berättade först som äldre. Men de verkar inte ångra sig. Möjligen ångrade de att de inte dödade fler, säger han.

Kenneth Hermele betonar flera gånger under intervjun att han inte är en person som lockas av hämnd.  Foto: Marcus Gustafsson

Det är omöjligt att med någon exakthet ange hur många som drabbades av den judiska hämnden i denna kaotiska tid, men Kenneth Hermele uppskattar att mellan 6 000 och 8 000 dödades. Det kan låta som många, men kan jämföras med att enbart i Frankrike dödades närmare 10 000 kollaboratörer, älskarinnor till tyskar och andra för fransmännen förhatliga efter befrielsen. 

Kenneth Hermele beräknar också att det fanns omkring två miljoner tyskar som aktivt bidragit till Förintelsen. Direkt efter krigsslutet inleddes olika rätts­liga processer mot krigsförbrytare. Redan 1949 meddelade dock förbundskansler Konrad Adenauer att man måste gå vidare som nation. Den helt överväldigande majoriteten av krigsförbrytarna kom därför att leva och dö som fria tyska medborgare.

– Det var som om de judiska hämnarna visste att det skulle ske. 

En bråkdel tyskar straffades

Vilket är det rättvisa straffet för ett mord? Går det ens att sona ett sådant brott? Om det är svårt att sona ett mord, vilket blir då ett rättvist straff för att ha dödat miljoner? Kenneth Hermele betonar flera gånger under intervjun att han inte är en person som lockas av hämnd. Samtidigt får man känslan när man läser boken att han tycker att Tyskland och framför allt krigsförbrytarna kom billigt undan.

– Ja, de borde ha fått något straff, då det bara är en bråkdel som straffades. Domare och lärare kunde ha fått yrkesförbud, soldater tvingats till samhällstjänst eller liknande.

Kenneth Hermele skildrar också de nazistjägare som strävade efter att ställa förbrytare inför rätta. Den mest kände är Simon Wiesenthal, men det finns många fler som valde juridiken framför våldet. Många av dessa hävdade att de inte drevs av hämndlystnad, Simon Wiesenthal kallade till och med sin självbiografi Rättvisa, inte hämnd. Kenneth Hermele menar dock att även i rättvisesträvandena finns ett element av hämnd.

Kenneth Hermele menar dock att Israels hämndaktioner har förlorat alla proportioner. Foto: Marcus Gustafsson

– De är ju väldigt långsiktiga i sitt arbete, de fortsätter i decennium efter decennium, säger han.

Landet som den ultimata hämnden

Även staten Israel blir en del av hämnden. Somliga judar kunde peka på landet som den ultimata hämnden: ni kunde inte utrota oss, i stället grundade vi en judisk stat. Men Israel tog också hämnden i egna händer när man sökte upp, grep, dömde och avrättade nazister som Adolf Eichmann. Israel har sedan fortsatt att hämnas när israeler utsätts för övergrepp och terrorattacker. 

Kenneth Hermele tycker dock inte att Israel skiljer sig från andra länder.

– Se på hur USA agerade efter den 11 september, säger han.

Han menar dock att Israels hämndaktioner har förlorat alla proportioner. Fram till kriget i Libanon 1982 ser han någon form av rimlighet i Israels svar på attacker, därefter skenar antalet ­civila dödsoffer när Israels militär gör insatser, som i Gazakriget.

Hämnden i dag: "Kan inte kallas oavsiktliga offer"

– Israels militär talar om oavsiktliga offer, men jag tycker det blir ett meningslöst begrepp när det rör sig om minst 40 000 dödade och 100 000 skadade. Det kan inte kallas för oavsiktliga offer utan måste ses som avsiktliga. 

I dag är de judiska motståndsmännen under andra världskriget hjältar i Israel, men Kenneth Hermele ser en framtid där Förintelsens hämnare kanske får en liknande status, som ett sätt att legitimera Israels agerande i dag. Han ser också hur Israels hämnd kan föda palestinska hämnare.

– Om jag lärt mig något av hur människor som överlevde Förintelsen agerade så är det att de allra flesta bara ville skapa sig ett nytt liv tillsammans med sin familj. Men en av tio eller en av hundra upplevde att de hade ett uppdrag: De som är skyldiga till detta ska inte komma undan.

I dag är de judiska motståndsmännen under andra världskriget hjältar i Israel, men Kenneth Hermele ser en framtid där Förintelsens hämnare kanske får en liknande status, som ett sätt att legitimera Israels agerande i dag. Foto: Marcis Gustafsson

Fakta: Boken

Titel: Den vilda rättvisan – judisk hämnd efter Förintelsen

Författare: Kenneth Hermele

Förlag: Ordfront förlag

Den vilda rättvisan

Prenumerera på Nyhetsbrev