Konst som förkunnar den glada kristendomen

Pär Andersson tillhör 1900-talets mest produktiva konstnärer i Sverige. Han dekorerade mjölkpaket och han utsmyckade Stadions tunnelbanestation i Stockholm. Och han gjorde 40 kyrkointeriörer. Pär Anderssons jämlike är Albertus Pictor, vars måleri har kunnat spåras till 36 svenska kyrkor.

Till den 22 november pågår en retrospektiv utställning med Pär Anderssons konst på Konstakademien i Stockholm. Många som kommer dit kommer att vara bekanta med hans lövverk, andra kommer att känna igen den tid han verkade i. 

Det är samma färgglädje hos honom som hos barnprogrammet Fem myror är fler än fyra elefanter, och i konsten finns en klarhet som liknar Astrid Lindgrens sagor. Det är den glada kristendomen – och den allvarliga – som Pär Andersson förkunnar. 

Han var född i Västerbotten 1926, i samma tid och miljö som Sara Lidman och Martin Lönnebo. År 2015 avled han i Ådals-Liden i Ångermanland, där han bott under senare delen av sitt liv. Från 1954 var han gift med Astrid ”Tesse” Theselius, även hon konstnär. I samband med utställningen i Stockholm utkommer även om bok om hans verk. 

På forniranska eller avestiska är pairi da­eza en språklig släkting till hebreiskans pardes. Därifrån har vi fått ordet paradis. Det betyder en trädgård, eller en dunge, skyddad av en mur. Där det växer träd är det en helig plats, eftersom torka och öken betyder död i Bibelns länder. Där det finns vatten, finns det överlevnad och skydd. 

Grönska är paradisets kännetecken. Så var det också för Pär Andersson. Växtligheten utanför familjens köksfönster inspirerade honon. Grönskan har övertaget i de kyrkor Pär Andersson målade och där råder påskstämning. 

För mig som växte upp både med Astrid Lindgrens sagor och Fem myror är fler än fyra elefanter är hans kyrkomåleri en del av min barndom.  Från min uppväxt minns jag just glädjen i hans målningar. Samtidigt var motiven spännande. 

Särskilt kommer jag ihåg en TV-sändning från Kumla kyrka, där han efter en brand 1968 målade paradiset och Getsemane trädgård. 

Det var en kväll i advent, någon gång i slutet på 1970-talet. TV-producent var prästen Per Söderberg som långsamt drog in oss tittare i dramat. Kameran svepte över grönskan i paradiset, med lejonen, elefanten och de andra djuren.

Plötsligt nämnde berättarrösten ormen som slingrar sig runt kunskapens träd på gott och ont. Mitt i det oskyldiga och färgglada finns ormen. 

I Första Moseboken är det ormen som erbjuder kunskapens frukter med dess möjligheter, både till ansvar, utveckling och destruktion. 

Där jag satt framför TV:n hemma och tittade på programmet från Kumla kyrka, minns jag att jag blev berörd. Jag anade att det där trädets frukter inte skulle gå att undvika i livet. Även jag skulle äta av dem. 

Det pirrade i kroppen när TV-kameran fokuserade soldaterna på väg att ta Jesus till fånga. TV-rutan var fylld av lövverket i Getsemane trädgård, dagarna före Jesu död. I en glänta är Judas på gång att förråda sin mästare med en kyss, så att soldaterna ska förstå vem det är de ska gripa. Hos oss framför TV:n dröjde sig det ögonblicket länge kvar med sin blandning av ömhet och svek. 

Ett annat kyrkorum med Pär Anderssons grönska  är Umeå landsförsamlings kyrka. Den byggdes mellan åren 1501-1508 och är en av de största medeltida sockenkyrkorna i norra Sverige. Den ligger i Backens by, och kallas ofta Backens kyrka.

Den sjunde november 1986 brann kyrkan med stora skador som följd. Orsaken var värmesystemet. 

Pingsten 1990 skedde återinvigningen. I återuppbyggnaden samarbetade arkitekten Jerk Alton med det gifta paret Astrid Theselius och Pär Andersson. Astrid Theselius utförde kyrkorummets centrala konstverk, glasmålningen Örtagårdsmästaren ovanför altaret. 

Där syns något av det mest meningsbärande som finns i de fyra evangelierna: Den uppståndne frälsaren möter Maria från Magdala utanför den öppna graven. 

På väggen runt Astrid Theselius fönster har hennes man målat vinstockar som förtätar nattvarden.  Förtätning är det rätta ordet, eftersom konstverken förstärker koncentrationen på det centrala och förhöjer upplevelsen: Liksom Maria från Magdala kan vi få kontakt med den levande Frälsaren, i brödets och vinets gestalt. 

Pär Andersson och Astrid Theselius ska nämnas tillsammans, eftersom inte något av hans konstnärliga verksamhet i vuxen ålder skulle ha varit möjlig utan henne, även när konstverken saknar hennes signatur. Han skapade tack vare henne. 

De bådas färgglädje förkunnar påsk på jorden och de gör det med ett bildspråk som hör hemma i en bestämd tid: Jesus går ner i utsatthet och död, med klarheten från Astrid Lindgrens sagor. På påskdagen slår Kristi död ut i full grönska, med lika starka färger som i Fem myror är fler än fyra elefanter. Mitt i sin egen tid förtätade Astrid Theselius och Pär Andersson påskens drama. 

Mikael Mogren