Grundhållningen i media är att vara kritiskt granskande. Men det är minst lika viktigt att berätta om lösningar och möjligheter. De tankarna fördes fram i ett seminarium om hopp och hopplöshet i journalistiken.
I en tid av ökade konflikter, borde media satsa mer på att visa på lösningar och vägar framåt? Den frågan ställde chefredaktör Inger Wallin i Kyrkans Tidnings seminarium i Almedalen.
Hon fick jakande svar från de två inbjudna paneldeltagarna Ingrid Thörnqvist, utrikesredaktör på Sveriges television, och Jenny Stiernstedt, miljöreporter och redaktör vid Dagens Industri Hållbart näringsliv.
Ingrid Thörnqvist berättade om hur SVT för snart 15 år sen började jobba med så kallad constructive journalism, konstruktiv journalistik, i en stor satsning som man kallade ”Det nya Afrika”.
- Vi skickade i väg journalister att täcka ganska många afrikanska länder med uppdraget att fokusera på utveckling. Om man inte bara granskar kritiskt utan också visar på lösningar så ger man en mer hel, komplett bild av världen. Det finns mycket utveckling och saker går framåt. Professor Hans Rosling var en föregångare att visa på det, sa Ingrid Thörnqvist.
- Det finns hela tiden möjligheter att lyfta fram företag och privatpersoner som försöker göra något åt problemen.
Hjälporganisationerna hade från början invändningar mot den nya journalistiken eftersom de befarade att biståndsviljan skulle minska.
- Men nu kan man se att även biståndsorganisationerna själva arbetar på det här sättet. De visar på goda exempel och berättar vad biståndet har lett till. Om man bara visar bilder på sjuka, svältande barn blir människor avtrubbade. Bilder på aktörer ger hopp och kan i stället stärka människor i viljan att hjälpa till, sa Ingrid Thörnqvist och tillade:
- I slutändan är det en demokratifråga: Om folk blir avtrubbade så blir de mindre aktiva.
Jenny Stiernstedt sa att klimatjournalistiken har blivit bättre, bredare och djupare. Men ännu finns mycket kvar att förbättra:
- Det har varit mycket fokus på larmjournalistik och det är rätt eftersom många ännu inte tagit till sig krisen på allvar. Men framöver hoppas jag vi kan berätta mer om hur vi löser krisen. Hur ser vägen mot ett fossilfritt samhälle ut? Där har vi journalister inte tagit vårt ansvar.
Hon varnade också för en destruktiv attityd bland journalister och debattörer:
- Både journalister och debattörer sätter oss ofta på höga hästar och är nedlåtande mot dem som inte förstår och hänger med. Det är jättefarligt, för det bidrar till polarisering. Om jag är klimatförnekare och upplever jag blir utskrattad, då borrar jag mig ännu djupare ner på min front. Så jag vill ha en mer inkluderande journalistik som tar människor på allvar. Vi journalister behöver möta människor på annat sätt, bli bättre på att lyssna, sa Jenny Stiernstedt.
Inger Wallin berättade om en medieredaktion som tog ett nytt grepp när de skulle göra reportage kring kritiken mot en myndighet.
- Reportern gick ut bland personalen och ställde frågan: Hur skulle den här myndigheten kunna bli bättre, vad skulle du göra om du vore chef här? Det mynnade ut i en artikel på temat ”Fem vägar till en bättre myndighet”.
- Man utgick från att det fanns problem och kritik men valde att visa på möjliga vägar framåt. Det här ledde till att myndigheten kallade samman personalen och började jobba med lösningar.
Panelen konstaterade också att resurserna krymper ute på redaktionerna och diskuterade risken för att detta gör att både den granskande och den lösningsinriktade journalistiken tar stryk.
- Det vore förödande om vi tvingas välja, sa Jenny Stiernstedt.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR