Kunskapen om kristen tro tunnas ut

Det började med att en kyrkoherde i en gammal väckelsebygd i Luleå stift ville ha hjälp med sin omvärldsanalys. Nu, tre år senare, presenteras den i en forskningsrapport. Samtidigt riktas skarp kritik mot Svenska kyrkan.
De båda forskarna, Jørgen Straarup, professor i religionsvetenskap, och Mayvor Ekberg, universitetslektor i religionsvetenskap, har genom intervjuer och en enkätundersökning studerat hur församlingsbor förhåller sig till tro, livsåskådning och identitet. Och forskarna fann ett oroande mönster.
– Vi såg att människor inte hade det språk som behövdes för att ut­trycka sig om tro. Många kände sig dessutom främmande inför kyrkan, säger Mayvor Ekberg.
– Jag satt länge med varje intervjuperson och förklarade våra frågor men de flesta hade svårt att formulera sig. Många av dem sa ”hä va int lätt”. Man saknar ett religiöst språk.
Mayvor Ekberg som ledde intervjuerna blev bekymrad över den bild som trädde fram.
– Jag tänkte att här är en hel verklighet som försvinner. Något som var verkligt för de allra flesta förr är nu borta.

Enligt forskarna är det Svenska kyrkans eget fel att kunskapen nu försvinner och att människor väljer bort det kristna livet.
– En anledning till att det är så dåligt ställt är att söka i att Svenska kyrkan inte har kunnat etablera en elementär dopundervisning, säger Jørgen Straarup.
Men en av Svenska kyrkans grundläggande uppgifter är just undervisning. Det skrevs in i kyrkoordningen och är alltså en prioriterad fråga.
Jo, säger Jørgen Straarup, men man måste titta längre bakåt i tiden för att förstå utvecklingen som nu är ett faktum. Uppdraget att undervisa barn och unga i kristendom har legat i träda länge, kyrkoordningen är förhållandevis ung när man tar i beaktande att skolan sedan mitten av 1900-talet haft en ändrad inställning till ämnet. 1965 byttes kristendomskunskap mot religionskunskap i Läroplanen för gymnasieskolan. 1969 skedde detsamma i Lärplanen för grundskolan.