Nu är minnesstenarna för häxprocessernas offer på plats

Det var i Härnösands stift som Sveriges största massavrättning i fredstid genomfördes i juni 1675. 71 människor dömdes till döden för trolldom och avrättades i Torsåker. 

Nu, 350 år senare, har stiftet rest sammanlagt sex minnesstenar på sex kyrkogårdar över alla de kvinnor, och några män, som föll offer för häxprocesserna. Församlingarna i Härnösand och Kramfors har tagit fram stenarna i samråd med tidigare biskopen Eva Nordung-Byström.

”Vi hedrar offren genom att minnas deras öden. Trolldomsprocesserna visar att demonisering och förtal kan få fruktansvärda följder. Må vi ta ansvar för den tid vi lever och stävja de förtalskampanjer som finns idag”,  skrev  biskoparna Teresia Boström, Härnösand, och Mikael Mogren, Västerås stift, i samband med en minnesdag vid Torsåkers kyrka tidigare i år. 

En dag att hedra de oskyldiga

Biskop Teresia Boström sammanfattade dagen så här:

"Det var en dag att hedra de oskyldigt avrättade och lysa frid över deras minne. Må vi ta ansvar för vår tid, värna våra medmänniskor och begränsa människans destruktiva krafter."

För dem som ville avslutades dagen med en tyst vandring upp till Bålberget där avrättningarna ägde rum 1675. 

I höstas hölls en minnesstund för häxprocessernas offer på Gamla kyrkogården i Härnösand. 

Debatten fortsätter

Ceremonierna och minnesstenarna är resultatet av en lång process, som pågått i minst 20 år.

Redan för 19 år sedan anordnade dåvarande biskopen Tony Guldbrandzén en minneshögtid i Lillhärdal då han lyste frid över häxprocessernas offer. 

Men debatten har fortsatt. Flera präster, forskare, och släktingar till dem som avrättades har bland annat krävt en vitbok över Svenska kyrkans agerande i samband med häxprocesserna, samt en ursäkt av samma slag som kyrkan gav samerna.

Tidigare ärkebiskop Antje Jackelén förklarade i debatten att häxprocesserna är ett av de mörkaste kapitlen i kyrkans historia, men att det inte var aktuellt med någon officiell ursäkt å kyrkans vägnar. Något hon bland annat motiverade med Svenska kyrkan på flera sätt tagit avstånd samt att det idag inte finns någon tydlig grupp att försonas med.

Efterlyser en vitbok

Släktforskaren Jan Forsmark är en av dem som efterlyser en vitbok. Han betecknar resonemanget om att det inte finns någon grupp kvar att försonas med som ”löjlig":

-Hela Sveriges befolkning är mottagare, indirekt åtminstone. Speciellt kvinnorna.  Det är ju otroligt märkligt att det är kyrkan och staten som själva kan bestämma om de ska granskas eller inte. 

Minnesstenar och ceremonier ser han som ett steg på vägen.

-Men det räcker inte, Svenska kyrkan var pådrivande i häxprocesserna och nu smiter de undan sitt ansvar. 

Inget enkelt svar

Biskoparna Mikael Mogren och Teresia Boström konstaterade i samband med minnesstunden i Torsåker att det inte finns något enkelt svar på skuldfrågan:

”Många deltog i att sprida rykten och vittna mot sina grannar. Både lokalsamhället och statsmakten bidrog till förföljelserna. Många av oss är förmodligen avlägset släkt med såväl förövare som offer.”

Prästen Laurentius Hornaeus var en av de pådrivande personerna bakom häxprocesserna i Toråker. Samtidigt, konstaterar biskoparna, spelade annan av kyrkans män, biskop Nicolaus Rudbeckius i Västerås, en viktig roll i att stoppa de rättsvidriga processerna.

Bett om förlåtelse

Tidigare biskopen i Härnösand, Eva Nordung Byström, har bett om förlåtelse och tagit avstånd från ”de fruktansvärda gärningarna och den världsbild som mina företrädare stod för.”

En annan i frågan mycket engagerad släktforskare, Göran Andersson, beklagar att den nuvarande biskopen i Härnösand ännu inte uttryckt sig lika kraftfullt: 

-När jag hörde biskop Nordung Byström be om förlåtelse under ceremonin i höstas älskade jag henne. Den nya biskopen tar avstånd och beklagar, men en riktig ursäkt sitter tydligen väldigt långt inne. 

Glad och förvånad

Göran Andersson säger sig ha bevis för att han är släkt med fyra av de kvinnor som avrättades. Och för honom är det viktigt att den kyrka som fortfarande arbetar med samma bibel och samme Luther som på 1600-talet, kan göra avbön för tidigare gärningar som drabbade hans anförvanter. 

-Jag förstår inte att de inte kan visa den kraften!

Däremot är Göran Andersson nöjd med de sammanlagt sex minnesstenar som satts upp. 

-Jag är både glad och förvånad, säger han.