Ny rapport: Går inte att bevisa att marken tillhört samer

Som en del av Svenska kyrkans försoningsprocess med samerna presenteras i dagarna en rapport om hur mark har tillfallit kyrkan i norra Sverige. Resultatet är nedslående för den som hoppats kunna bevisa att viss mark har tillhört samerna.

– Det är beklagligt att det inte är så mycket resultat, men det är också ett sorts resultat, säger Urban Claesson, professor i kyrkohistoria vid Uppsala universitet. 

Genom att gå igenom gamla arkiv och tidigare forskning har Urban Claesson försökt spåra hur kyrkan fick mark till prästboställen när församlingar etablerades i norra Sverige. I dag tillhör den marken prästlönetillgångarna (PLT) i Luleå och Härnösands stift. 

– Härnösands stift kristnades redan på medeltiden och i historiens dunkel finns det inte bevarat hur kyrkan har fått marken. Det finns nedtecknat att det ofta skett genom donationer utan att namn anges, och det går inte att tydliggöra om donationerna gjordes av samer, säger Urban Claesson. 

Samerna förlorade rättigheter

I Lappland skedde etableringarna av prästboställena senare, men även där har det varit svårt att fastställa hur överföringar av mark gått till. På 1600-talet, ett århundrade då samiska rättigheter generellt respekterades, finns det i enstaka fall namn nedtecknade på personer som donerat eller sålt mark till kyrkan. Från 1700-talet och framåt stärkte staten och kronan sin rätt till mark och samerna förlorade sina rättigheter. 

– Jag har gått igenom enskilda objekt från olika prästboställen och mönstret är jättetydligt: Det går inte att spåra samisk äganderätt i etableringar på 1700–1900-talen. Marken i norr betraktades allt mer som ägd av kronan och samiskt ägande dokumenterades inte längre.

Ett tungt arbete

Urban Claessons slutsats är att det av materialet inte går att bedöma om det finns mark som tillhör PLT i Härnösands och Luleå stift som borde tillhöra samer. Det har varit tungt att inte få fram mer definitiva resultat, säger han. 

– Samtidigt, med historisk kännedom om förhållandena, tycker jag att Svenska kyrkan har ett moraliskt ansvar som samfund att ödmjukt tänka att den antagligen har fått mark via staten från 1700-talet och framåt, vars ursprungliga samiska ägande inte är dokumenterat.

Frågan har tagits på allvar

Urban Claesson hoppas att hans arbete trots allt fyller en funktion i försoningsprocessen. Det var en önskan från samiskt håll att frågan om markägande skulle undersökas närmare och att han fått tid att utreda frågan visar att Svenska kyrkan tagit den på allvar, säger han.

– Ambitionen har verkligen varit att komma fram till skarpare linjer. Det är rimligt med besvikelse över resultatet, men här finns nu en samlad översikt som förhoppningsvis kan stimulera till vidare samtal.