Vi avstår och kämpar men får ta emot också

Ni vet den  där känslan när man egentligen inte är hungrig, men ändå står framför kylskåpet. Man öppnar, tittar, suckar lite, stänger. Öppnar strax igen. Som om något nytt skulle ha dykt upp på trettio sekunder. 

Det är kanske inte mat man egentligen söker. Kanske är det tröst. Uppmuntran. Trygghet. Något som fyller tomrummet inuti. 

I vår del av världen lever vi i en tid där många är mätta, har mer än tillräcklig mat för dagen, men ändå är hungriga på ett sätt som inte går att mätta med en smörgås. 

Hungriga på trygghet i en värld full av krig och oro. Hungriga på mening när framtiden känns osäker. Hungriga på hopp när nyhetsflödet fylls av konflikt och våld. Mycket av det som tidigare kändes stabilt känns numera skört. Det påverkar oss mer än vi kanske vill erkänna.

Mitt i detta säger Jesus: Jag är livets bröd. Ett djärvt påstående. Bröd är, eller var åtminstone innan low carb-dieternas intåg, basföda i stora delar av världen. Det som man äter varje dag, det man inte klarar sig utan. 

När Jesus kallar sig livets bröd säger han att han inte är ett tillval i livet, utan själva förutsättningen för liv.

Människorna reagerade starkt på hans ord: Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv. Det låter brutalt, provocerande. Och det är kanske poängen. 

Jesus talar inte om en ytlig tro, att hålla med om några tankar eller beundra hans undervisning på avstånd. Att äta och dricka är högst personligt. Det är att ta emot. Man tar in något i sitt innersta, det blir en del av ens egen kropp. 

Jesus säger: Låt mig bli ditt livs näring. Inte ett tillägg eller en helgaktivitet utan det som bär dig inifrån. Det handlar om relation, om förtroende, om att leva i gemenskap med honom. 

I en värld där döden är påtaglig i krig, våld och rädsla talar Jesus om ett liv som inte kan bombas sönder. Ett liv som inte beror på politiska beslut eller ekonomiska system. Ett liv som är av Gud själv.

Ibland försöker vi mätta och döva oron och osäkerheten inför vår skälvande omvärld med hjälp av kontroll. Läsa fler expertanalyser, förstå mer, preppa mer. Men oro stillas oftast inte främst av mer information, utan snarare av tillit, av förtroende till någon med makt att påverka. 

När Jesus säger ”Jag är livets bröd” är det en inbjudan till just tillit: Kom till mig med din hunger. Med din oro över världsläget, med din trötthet, med din tomhet. Du behöver inte låtsas vara mätt och belåten. 

Jesus erbjuder inte en quick fix eller en snabb flykt från verkligheten. Han erbjuder sig själv, sin trofasthet, sin närhet. Ett stöd mitt i verkligheten, en trygghet mitt i livet. 

Evigt liv är inte något som börjar först efter döden, det är ett liv i förbindelse med Gud redan här och nu. Ett liv som har sin källa i Gud och därför inte ytterst kan tas ifrån oss, vad som än händer omkring oss.

Mitt i en tid som ibland kan kännas som fastesöndagarnas rubriker, prövningens stund, den kämpande tron, kampen mot ondskan, så möter vi midfastosöndagen. Den som påminner oss om att vi inte bara avstår och kämpar utan också får ta emot. Livets bröd, för oss utgivet. 

Det finns mycket som utlovar mättnad i vår tid, men bara Kristus ger liv. Inte ett problemfritt liv. Inte ett liv utan kors. Men ett liv som bär också när världen skakar. 

Ett liv där var och en av oss inbjuds att stilla sin hunger efter trygghet, mening och hopp med tilliten till Livets bröd, som mättar bättre än någon smörgås.