Så stod kyrkans bekännelse emot antisemitismen

När Deutsche Christen, närstående Hitler, år 1933 fick 75 procent av rösterna i det tyska kyrkovalet fick teologerna Hermann Sasse och Dietrich Bonhoeffer uppdraget att förbereda en text som bemötte dem. Resultatet, Bethelbekännelsen, har nu utgetts och kommenterats av teol dr Torbjörn Johansson.

Christian Braw har läst och recenserat.

År 1933 grep Hitler makten i Tyskland. Han möttes med en stormande entusiasm. I kyrkovalen sommaren 1933 vann de honom närstående Deutsche Christen 75 procent av rösterna. Vad återstod då för dem som tog avstånd från nazismen? ”Vi måste ställa vinnarna inför trons grundfakta” – den vägen valde man.

Två betydande men mycket olika teologer – Hermann Sasse och Dietrich Bonhoeffer – fick uppdraget att förbereda en sådan text. Det blev Bethelbekännelsen, som nu har utgetts och kommenterats av teologie doktor Torbjörn Johansson (Församlingsförlaget).

Hitler hade erövrat makten på demokratisk väg, men snart blev det tydligt att han avsåg att omvandla samhället i grund.

Nu mötte kyrkan den totala staten, som ville behärska människor på alla plan. Och denna totala stat hade en livsåskådning eller värdegrund, som radikalt skilde sig från Bibelns budskap.

Nazismen hade av Darwin lärt sig att se tillvaron som en ständig antagonism mellan raser. Den farligaste av alla raser var – judarna. Detta var sådant som Bethelbekännelsen måste ta ställning till. Hur svarade man?

Svaret var att den ständiga kampen i tillvaron står mellan gott och ont, och den kampen sker inom varje människa och varje ras.

Deutsche Christen menade att man kunde avläsa Guds vilja i det historiska skeendet. De hävdade att Hitlers seger var ett Guds under.

Dåtidens bibelvetenskap hade upplöst Bibelns skrifter i en rad religionshistoriska texter med delvis motsägande innehåll. Då blev det fritt att välja, och Deutsche Christen valde det som var förenligt med nazismen och – antisemitisimen.

Därför blev Bibelns enhet ett centralt tema i Bethelbekännelsen. Det finns en klar linje genom hela Bibeln, och dess samlande centrum är Jesus Kristus, Guds och jungfru Marias son. Att han också är jungfru Marias son gör antisemitismen omöjlig för en kristen.

En annan viktig fråga var skapelsen och synden. Deutsche Christen hävdade att ras och folk var Guds ordningar för skapelsen, och att alla människor måste leva i dem. Bekännelsen visar på att dessa ordningar – liksom allt annat i skapelsen – är skadade av synden. Därför kan de inte bli absoluta värden.

Deutsche Christen menade att man kunde avläsa Guds vilja i det historiska skeendet. De hävdade att Hitlers seger var ett Guds under. Dagens samhällsutveckling blev för dem till uppenbarelse. Bekännelsen svarar att det finns en enda uppenbarelse, den som är oss given genom Jesus Kristus i den Heliga skrift.

Bekännelsen sändes på remiss till flera framstående teologer, bland dem Paul Althaus, som själv stod nära nazismen. I denna remissrunda omarbetades texten, så att den blev oanvändbar. Den text som Torbjörn Johansson presenterar och kommenterar är den ursprungliga, och den väcker respekt. Så kunde man tänka kristet, mitt i den oerhörda entusiasmen över Hitler 1933.

Fakta: BOK

Bethelbekännelsen 1933 – Ett lutherskt försök

Dietrich Bon­hoeffer, Hermann Sasse m fl

Översatt av Simon O Pettersson, kommentarer av Torbjörn Johansson

Församlingsförlaget och Församlingsfakulteten i Göteborg

Christian Braw