Sammanläggningar av församlingar – ett riskprojekt

I Uppsala stift diskuteras nu sammanläggningar av ett antal församlingar och pastorat i Enköpingstrakten. Christina Wässman Lundberg och Mats Karlsson i Lagunda församling skriver i KT om den planerade sammanläggningen. Församlingarna är inte nöjda med att mot sin vilja läggas samman med andra. De vill behålla sin självständighet och, som man kan förstå det, sin närhet till de kyrkotillhöriga.

Av forskning på fusioner vet vi att dessa ofta har samband med hög grad av stress hos de anställda, lägre grad av arbetstillfredsställelse och minskat engagemang. En omorganisation, som denna inom Svenska kyrkan, som innebär en fusion av flera små enheter till en större enhet, eller stora enheter till ännu större, kan betyda många förändringar för de anställa som till exempel

• ny organisatorisk struktur

• ny social tillhörighet

• nya kollegor

• ny chef

• nya mål och riktlinjer.

Forskningen kring fusioner har också visat att anställdas hälsa, arbetstillfredsställelse och attityder till förändringen påverkas olika beroende på om man tillhör den så kallade ”mottagande” organisationen eller om man tillhör den ”försvinnande” organisationen. Vidare visade resultaten att sättet att implementera förändringen mot en ny organisation påverkade effekterna av fusionen.

På uppdrag av Kyrkans Akademikerförbund gjorde vi  2018 en undersökning bland KyrkA:s medlemmar av hur sammanläggningar påverkar kyrkans anställda (Sammanläggningar av församlingar i Svenska kyrkan: Påverkan på arbetsmiljö och hälsa  urn:nbn:se:uu:diva-362364). Undersökningen bestod av en enkätstudie och en mindre intervjuundersökning.

I enkätstudien visade vi att en stor majoritet angav att de kände arbetsglädje. Väntat var att ungefär hälften angav att arbetsmängden hade ökat och lika många hade allvarligt funderat på att sluta på sin nuvarande arbetsplats.

Av de som var sjukskrivna för stress det senaste året ansåg 89 procent att denna berodde på stress i arbetet. Den självskattade hälsan för kvinnor var sämre än för akademiker i allmänhet medan män skattade sin hälsa bättre. I undersökningen förklaras upplevd ohälsa av hög arbetstakt, diskrepans mellan arbetsuppgifter och kompetens, brist på tydliga mål och låg grad av medarbetarskap.

Av intervjuundersökningen framgick att sammanläggningarna upplevdes som turbulenta, särskilt där man gjorde flera organisatoriska förändringar samtidigt och utan förankring och dialog (s.k. ”hårda” sammanläggningar). Där man strävade efter kontinuitet i organisation och arbete och att behålla församlingarnas identitet (s.k. ”mjuk” sammanläggning) upplevdes inte lika stor turbulens. Efter några år hade sammanläggningarna i stort satt sig. Positiva upplevelser var till exempel gemensamma bokningssystem, kyrkobokföring och pastoratsövergripande verksamhet som diakoni och konfirmandarbete. Som negativa konsekvenser angavs växande administration, dålig arbetsmiljö och problematisk relation mellan kyrkoherde och församlingsherde samt kyrkoråd.

När nu nya sammanläggningar föreslås tror vi att det är viktigt att man beaktar det vi faktiskt vet om sammanläggningarnas påverkan på medarbetare och organisation. Risken för sämre hälsa bland de anställda måste beaktas och förhoppningen om en välfungerande organisation från början tonas ner. Man måste räkna med ett antal år med problem. Även risken för en växande administration (i stället för minskad) på bekostnad av församlingsverksamheten måste tas med i bilden när beslut skall fattas.

Vi menar att vid kommande sammanläggningar bör i första hand ”mjuka” sammanläggningar eftersträvas för att minimera negativa effekter. Vidare bör frågor om arbetstakt, delaktighet, måltydlighet och ledarskap särskilt uppmärksammas. Vi hoppas att stiften gör just detta och inte bara ritar nya kartor!

Ann-Sophie Hansson                      
med. dr. socialmedicin  

Per Hansson
seniorprof. em. i pedagogik med inriktning mot organisation och ledarskap