Sturmark: Svenska kyrkan är extrem – på ett bra sätt

För många är han nog fortsatt känd som humanisternas ordförande, vilket han inte varit på länge. Eller som den mest synliga profilen för det ateistiska/sekulärhumanistiska Sverige. Men som förläggare på Fri Tanke har han kommit allt närmare kyrkliga profiler. Och hur är det egentligen. Är han på väg åt samma håll som flera av världens kända ateister, och överväger att börja kalla sig kulturellt kristen?

Christer Sturmark sätter sig ner i studion med undertecknad på Kyrkans Tidnings podcast, Vox populi.

Han börjar med att beskriva sig själv som sekulär humanist, inte troende i religiös mening – men samtidigt som en samhällsdebattör med stor respekt för troende och inte minst för kyrkans liberala hållning i Sverige. Det är med ett vänligt och samtidigt skarpt öga han ser på den stora kristna instutionen i landet, Svenska kyrkan. 

– Svenska kyrkan är ganska extrem, rent statistiskt, säger han. Det är få kristna samfund i världen som bejakar samkönade äktenskap och kvinnliga präster. I den meningen ligger kyrkan väldigt nära en sekulärhumanistisk värdegrund – och det tycker jag är bra.

Omges av troende

Sturmark, menar att Svenska kyrkans unika position internationellt kan göra den särskilt viktig. Inte för att omvända människor till tro, utan för att hålla det offentliga samtalet öppet, generöst och existentiellt relevant.

Trots sin egen icke-religiösa hållning är han en alltså återkommande gäst i kristna samtal – och förläggare för både Joel Halldorf och jesuiten Ulf Jonsson.

Älskar reflektioner

Jag undrar om det påverkat honom att omvärdera hans avoga inställning till kristendomen.

– Jag har haft nära vänner som är religiösa hela mitt vuxna liv. Jag gillar att prata med människor som är pålästa, bildade och reflekterande, oavsett livsåskådning, säger han.

Men du är inte beredd att gå samma väg som till exempel Richard Dawkins (professor och en av världens mest profilerade ateister) och funderar på att börja kalla dig kulturellt kristen?

– Nej... men i nån slags djupre mening är jag det, och jag är konfirmerad... Men jag har aldrig känt en lockelse till själva livsåskådningen kristendom, det har jag inte.

Han berättar att han har blivit anklagad för att vara nästan religiös i sin sekulära övertygelse – men avvisar tanken på att det skulle vara samma sak som när man talar om religiösa. Skillnaden är enligt honom att en sekulär humanistisk livsåskådning utgår från en naturalistisk världsbild – alltså att världen är naturlig, inte övernaturlig – och att moraliska värden inte behöver en gudomlig källa för att vara giltiga.

Därför funkar samtalet

Men det finns, trots allt, beröringspunkter.

– Jag försöker leva sekulärhumanistiskt. Och det överlappar på en rad punkter med svensk kristendom. Det är kanske därför samtalet fungerar så bra, säger han.

Samtalet i Vox populi rör sig också in i mer filosofiska frågor. Kan man ha en moral utan Gud? Hur kan man som människa orientera sig i en värld som ofta känns alltmer kaotisk? Varför vänder sig vissa människor tillbaka till religion – inte minst i tider av kris?

Oroas över Jesustrend

Sturmark har respekt för dessa frågor, men också en varning: när religion blir konservativ, auktoritär och vetenskapsfientlig blir den farlig – och där finns en gräns för hur mycket pluralism ett samhälle kan och bör rymma.

– Jag är inte orolig för att Gud skulle finnas. Men jag är bekymrad över vad som händer när religiösa föreställningar används för att begränsa människors frihet, säger han.

Han uttrycker därför en oro över senaste tidens diskussion om ett uppsving för mer konservativa fåror inom kyrkan.

– Ja det är en oroande utveckling, konstaterar han.

Christers drömsamhälle

Men hans drömsamhälle är inte ett religionsfritt samhälle – det är ett samhälle där troende och icke-troende lever jämbördigt, med respekt för varandras livsåskådningar.

– Jag vill ha ett samhälle där vi kan mötas som vänner. Där din rätt att tro är lika självklar som min rätt att inte göra det.