”Tillgången till medel har minskat kraftigt”

Svenska kyrkan har ordnat boende för många unga asylsökande, staten har betalat. Nu är pengarna slut, men behoven finns kvar, enligt Katarina Ottosson, handläggare för migration på kyrkokansliet. Foto: Marcus Gustafsson, Ulrika Lagerlöf/Ikon

Med statliga pengar har Svenska kyrkan under åren 2018–2020 tillhandahållit boende för runt 1 000 ensamkommande per år. Nu är satsningen avslutad, men situationen är fortfarande akut, enligt handläggare Katarina Ottosson.

Som en av flera organisationer fick Svenska kyrkan under 2018–2020 statligt stöd för arbete med hemlöshet bland unga och valde att rikta insatsen mot gruppen ensamkommande.

– När gymnasielagen infördes fattades aldrig beslut om vem som skulle ansvara för boendesituationen för den här gruppen, vilket resulterade i att tusentals unga människor hamnade i hemlöshet, säger Katarina Ottosson, handläggare för migration och integration på kyrkokansliet.

– De som inte har boende hamnar i större utsatthet. De riskerar att utsättas för exploatering som sexhandel eller droghandel.

Svenska kyrkan har fått 15 miljoner kronor årligen. Runt 100 församlingar per år har deltagit i insatsen som resulterade i 1 600 boenden år 2018, 1 307 boenden 2019 och 909 boenden 2020. Frivilliga har ställt upp som fadderhem och vissa församlingar har öppnat upp och bemannat egna lokaler.

Församlingarna har också erbjudit psykosocialt stöd till närmare 2 000 ungdomar årligen. Det har handlat om samtalsstöd, läxläsning, rådgivning och insatser för att höja kunskapen om hur samhället fungerar.

– Vi bestämde från början att vi inte bara ville ordna boenden utan också stärka dem att själva kunna lösa sina boenden för att få ett långsiktigt resultat, säger Katarina Ottosson.

Hon säger att satsningen har lett till att många ensamkommande lyckats skaffa eget boende, vissa har också fått jobb. Men samtidigt har pandemin kraftigt försämrat förutsättningarna för de ensamkommande.

– Den här gruppen har sämre förutsättningar att klara distansstudier. Vi ser också att den typ av arbete som de ofta får är inom branscher där jobben har blivit färre och konkurrensen hårdnat.

Katarina Ottosson säger att vissa församlingar har fått bidrag från annat håll för att kunna fortsätta arbetet, ofta i samverkan med andra organisationer, medan andra behövt avsluta insatserna.

– Engagemanget fortsätter och behovet kvarstår, men tillgången till medel har minskat kraftigt.